jag är beredd att dö för att rädda din plågor.
(eller dö och dö. kanske inte bokstavligt talat, men det ser bra ut i print.)
det är inte vackert när mascaran rinner. (min gör det allt för ofta.)
jag klarar inte av att höra din röst i ett borttappat, vilset läge. jag vill kunna bära dig ner för stupet på min rygg, men jag har inte styrkan.
(det krävs alldeles för mycket att gå den vägen själv.)
jag vill kunna flyga med dig in i rymdens stjärnklaraste delar, men mina vingar är för svaga.
(klarar inte tyngden av två.)
jag kan tyvärr inte hålla uppe fler hjärtan än ett, mitt.
(egovarning, jag vet!)
jag är för nere i den olycka jag själv skapat.
jag älskar dig verkligen. du har kommit att betyda så mycket. så farligt mycket. jag är beredd att dö för att rädda dina plågor, men jag kan inte bära dem. hur ska jag kunna neka när du ber mig om andrummet?