Här hemma har vi haft en smått kaotisk dag.
Thexas utbrott blir fler och fler och alltmer svåra att hantera för oss alla.
Det är mycket skrik och tårar nu, och man känner sig som världens sämsta som inte kan hantera det.
Men idag gjorde jag något jag sällan gör. Jag bad om hjälp. Två gånger till och med!
Vår BVC sköterska var här för att hälsa på Thiara, då tog vi upp problemen med Thexas med henne.
Hon skulle föra det vidare och vi hoppas på hjälp nu. Hur ska vi kunna hjälpa honom?
Jag bad även min mamma om hjälp. Thexas behöver stimuleras och han behöver göra annat än att vara med oss.
Han behöver komma ifrån Thristan lite och han behöver få 120% uppmärksamhet.
Så jag bad helt enkelt mamma att vara med honom om hon är ledig någon dag framöver.
Jag tror att vi alla behöver det. Speciellt Thristan, han blir livrädd när Thexas har sina utbrott.
Ja fy tusan, det är inte lätt nu alltså. Den senaste månaden har det blivit värre igen och utbrotten är dagligen.
Ikväll var han dock väldigt glad. Han har längtat efter ett badkar sedan vi flyttade i april. Idag fick han ett.
Han satt i badkaret i nästan en timme och plaskade.
Det höll dock på att sluta väldigt tokigt då han drog ur proppen när vi inte såg det (jag hämtade en handduk till honom bara) och Emil hade inte satt dit slangen mellan badkar och avlopp ordentligt (han hade väl inte räknat med att Thexas skulle lyckas tömma ut vattnet själv) Så ni kan tro att det blev MYCKET vatten i badrummet. Vi hann dock sätta i proppen innan allt vattnet tömts ur och sen var det bara att ösa vatten mot brunnen fort som sjutton för att inte få ut det under golvet till vardagsrummet. Det var lite svettigt där en stund! Men slutet gott – allting gott. barnet fick bada och vi undkom vattenskador. Så kan det gå.
