Det här låter säkert helt galet. Men jag kan inte sova, tårarna slutar inte rinna och Emil är inte hemma. Vad gör man? Jo, man hämtar det enda som botar – Thexas. Just nu ligger en varm ”bebis” bredvid mig och sover. Jag lyssnar till hans djupa andning och finner lugn. Om en liten stund ska jag lägga in honom i sitt rum igen. Men inte riktigt än. Balsam för själen. Kärlek.
Jag gör samma <3 Kramar till dig!!