Idag fick jag ett brev, och tårarna började frodas innan jag ens hade öppnat det. Såg direkt på handstilen vem det var ifrån, min allra bästa vän. Lyckan var total. Vi förstår varandra, utan att egentligen förstå. Förstår du? Hon är en av de klokaste människorna jag känner, och hon är så grymt älskad och saknad av mig. Har svarat tillbaka nu, ska gå till Pressbyrån och köpa frimärke och skicka iväg det bums.
Men först ska jag tvätta klart. Har varit vaken sen fem idag med, det går bara inte att sova. Är orolig och rädd. Men än har jag inte gett upp. Tobias jobbar idag, men tittade just in här hemma för att ge mig en puss. Och det är ett gott tecken, det tänder ljuset igen och jag blir glad. Nehe, tvätten var det.
Hälsade förresten på i Jennys nya lägenhet igår. Blir mys.
