Gårdagen var bra. Tampades med min fogossning, men följde ändå med mor och far Hull till Vingåker för att heja på Tobias som spelade fotboll. Tror inte att vi hejade tillräckligt dock, men Tobias gjorde mål, och det gör mig lite småstolt sådär. Åkte sen med dom hem, drog igenom några Sex and the City-avsnitt med Malin. Me liike. Sen kom Tobias dit, mat och lite tv-tittande på det. Åkte sen hem för att sova. Lättare sagt än gjort. Det blev en sån där härlig pratkväll istället. Jag älskart.
Annars har helgen varit ganska lugn. Mycket bad har det blivit. Enda sättet att få lite lugn i magen och på alla sammandragningar.
Nu har Tobias börjat jobba igen, efter att ha varit ledig i åtta dagar. Och jag har faktiskt inte velat slå ihjäl honom en enda gång. På nåt sätt så känns det sorgligt att han jobbar nu igen, rädd för att allt ska återgå till det normala och vardagliga antar jag.
Idag känns allt mest hopplöst och ledsamt. One of thoses days, du vet? Beror väl antagligen bara på en massa småsaker. Men när man väl är depp, så är man. Bejjan och Titti fyller år, och jag har inte möjlighet att träffa och fira någon av dem. Det gör ont.
Bäst att inte skriva mer än så just nu, tänker inte spy galla på någon här. Och risken för att jag gör det om jag fortsätter skriva är stor. Så nej. Får sysselsätta mig med annat istället.
