Vårt bröllop - vigseln

På ett sätt så vill jag vänta med att visa bilder från bröllopet tills vi får ”de rätta” bilderna från fotografen. Men samtidigt – jag vill ju kunna dela med mig av det här nu! Så jag visar er bilder som gäster tagit av oss. Kvalitén är ibland kass, men det får vara så!

När fotografen kommit på plats så åkte vi ut till kyrkan för att fotas. Där var det dock ett dop, så vi fick fota oss utanför på en gräsplätt. Emil, pojkarna och marskalkerna var SÅ snygga! Det blev riktigt bra kort på dom där! Thiara var nyvaken och var inte alls på humör. Så tråkigt nog fick vi inga bilder på oss tjejer med henne med. Men jag tror att fotografen lyckades få lite smygbilder på Thiara iallafall. När vi hade fotats en liten stund så blev himlen svart och det var på sekunden att vi hann gå tillbaka till bilarna och sätta oss innan det vräkte ner! Det värsta regnoväder jag någonsin varit med om! Vi hade sån himla tur som hann komma under tak! Vi åkte ut till festlokalen och fotades där istället. Rätt bra ändå, då han alla gå på toaletten i lugn och ro. Thiara hann vakna till lite osv.

Sen var det dags att åka mot kyrkan. Alla var så nervösa, utom jag! Ja hade känt mig lugn hela morgonen, men förväntade mig ett bryt utanför kyrkan. Det kom aldrig… Är det inte märkligt? Emil var bra nervös och höll mig hårt i handen…

Thiara ville inte alls gå in med Thexas som vi övat på. Hon blev blyg och Emil fick bära henne. Vilket inte gjorde oss någonting! Thristan och Thexas var så duktiga och gick in tillsammans med tärnan Fia. Thiara lämnade vi direkt i mormors famn. Där väntade nämligen en Elsa-docka som muta.

Vigseln flöt på så himla bra. Pojkarna var jätteduktiga! De stod och gäspade en del och var inte ett dugg roade av det, men så himla duktiga! Emil var väldigt tagen och nervös, han klämde mig hårt i handen många gånger. Tärnorna grät nästan konstant, det var alltid någon som stod med näsduken och torkade tårar. Haha.

Linda och Linus läste varsin text och Ann Christin (vår präst) höll det finaste och fyndigaste vigseltal man kan tänka sig. Johanna sjöng så varenda hårstrå på kroppen reste sig, så otroligt fint och Emil kunde inte sluta gråta. Jag avslutade det hela med en sång till Emil som jag gjorde om texten lite på. Ingen, förutom kantorn och prästen, visste om det. Jag har ju sjungit på barnens dop så jag ville ge Emil en låt också. Valde en enkel låt som jag skulle kunna sjunga även om nerverna inte skulle hålla. Men det gick bra och med tanke på gästernas reaktioner så blev det lyckat. Vi avslutade allt med en pampig utgångslåt som gick igen i allt under hela dagen. Carola – Genom allt. Prästen höll tal om den. Den står i min ring. På våra champagneglas. Låten spelades när vi kom till lokalen osv. Ja, det blev ett riktigt bra avslut på en väldigt fin vigsel!

Här kommer mååånga bilder.

Haha, många trodde att Emil hade prislapparna kvar på skorna. Det stod ”I do” under dom.

Direkt efter vigseln så hade vårt brudfölje ordnat med bubbel, vatten och kakor (drickyoghurt till barnen) som vi stressade i oss. Så gott och så välbehövligt! Sen blev det bråttom ut till alla gäster, då det skulle vara en till vigsel efter våran. Duggregn, riskastning och kramkalas i mängder!

Många hade kommit till kyrkan ”bara” för att se vår vigsel och det är vi så tacksamma för.