I början av veckan var jag på utvecklingssamtal för Thexas.
Han satt med under mötet och tuggade på sina fingrar, jag tror han var lite nervös.
Det hade han inte behövt vara!
Han är riktigt duktig i skolan, ligger långt före kunskapsmässigt än han ”måste”. Han får göra 1:ors och 2:ors skoljobb för att få lite utmaningar. Så han kommer med enkelhet att börja klass 1 till hösten. Jag hoppas verkligen att han får en bra lärare som låter han jobba på och lära sig i sin takt. Om man inte låter honom göra det så tror jag att han kommer tycka skolan är tråkig alltför snabbt tyvärr. Man har pratat om att flytta upp honom en klass, men det känns tråkigt/konstigt om han ska missa 1:an? Så jag håller tummarna att han fortsätter få lära sig sakerna i sin egna takt.
Han blev alldeles pirrig av att höra allt beröm.
Jag märker att han växt hemma också (och det är mer än att han bara vuxit ur alla kläder igen!) Han är lugnare, klokare och tar mer ansvar.
Häromdagen till exempel. De hade fritidshemmets dag på fritids och de hade fått smörgåsar och festis utomhus till mellis. Han vägrar äta bröd med smör på (fråga mig inte, det är nån fix ide´ han har och han har aldrig ens testat) Så han åt inget mellis och var jättehungrig när han kom hem. Då går han själv in i köket, hittar ett paket grillkorv i kylen och korvbröd i frysen. ”Är det okej om jag fixar lite mat” frågar han. Och så satte han igång. Så duktig! och jag tror alla barnen tyckte att det smakade lite extra gott eftersom det var han som hade gjort det.
