Efter Yasuragi i söndags så åkte jag och Emil på att shoppa en sväng på Nacka forum.
Vi kom dit precis när det öppnade så det var rätt lugnt med folk.
Vi skulle bara ha några få saker och höll oss till det.
Sen åkte vi hem till våra vänner Fia och Mimmi och hängde med dom resten av dagen. Så skönt att bara vara!
Fikade, pratade, åt mat. Sen var det dags för oss fyra att åka mot Globen för att se Mia Skäringers show No more fucks to give.
Showen har ju fått väldigt mycket bra recensioner, men några av våra vänner var på showen för några veckor sen så vi hade lite rapporter därifrån också.
Mia Skäringer är ju väldigt skicklig, på att prata, timingen, på att blanda allvar med skämt. Men jag tycker mest att det blev för mycket. För extremt.
Jag förstår att man som komiker måste dra allt till sin spets för att det ska bli bra av det. Men njaa.
Och så alla extremfeminister som stod upp och skrek som om det vore Jesus som kom in.
Jag blir bara lite trött på allt. Ett viktigt ämne javisst, men det var för extremt i 2,5 timme för min smak.
I toalettkön efteråt så stod jag framför två kvinnor som hade bestämda åsikter om män. De hatade alla män och visste minsann hur de fungerade. ”Det är bra att män är och ser föreställningen, så de inser vilka idioter de är!” Jag blir ledsen över att de tex inte träffat Emil. och jag sa till honom efteråt att ”du är så lite man man kan bli när det kommer till detta ämne.”
Efteråt fick vi sällskap av vännen Bettina som också varit på showen och skulle åka hemåt. Skönt med sällskap i bilen (förutom Emil) så man höll sig vaken hem. Väl hemma mitt i natten så bytte vi av Emils föräldrar som barnvaktat Thiara hela helgen och sen varit hemma hos oss under söndagen och tagit emot brorsorna med och lagt alla barnen. Så värdefullt med den hjälpen!
Det blev en hel helg i Stockholm, och det är så härligt att umgås med Emil sådär ibland.
Alltså, jag känner väl så här att det inte är läge att på något sätt försvara de män som är schyssta och uppför sig som folk. För det är inte det showen handlar om, vilket Mia också tydligt belyser. Hon lyfter ju vidriga problem som pågår i dagens samhälle, och som drabbar oss kvinnor oerhört hårt. Och våra döttrar, och förmodligen deras döttrar….någon gång kommer det kanske vara jämställd och vi alla kan få leva utan rädsla för att råka ut för något brott just för att du är kvinna?
Det som händer nu, och det som nämns av Emelie som ett väckelsemöten skulle jag säga är revolutionerande. Och vad menas med ”väckelsemöte”, eller känslan av det? Vad är det negativa i det?
Har ni tänkt på att kvinnor blir mördade, våldtagna, misshandlade osv utan att få frågan om de hatar kvinnor. Men när kvinnor diskuterar jämställdhet och rätten till att få vara sig själv så kommer genast frågan om manshat upp? Sinnessjukt om du frågar mig.
Jag tror otroligt få inne på arenan hatar alla män, gissningsvis är de flesta gifta/sambos med en man. Men visst, kan tycka att vissa uttrycker sig klumpigt, som de inne på toaletten.
Nåväl, nu har jag fått ur mig en del av mina tankar. Jag tycker att Mia gör något otroligt viktigt, det är början på något nytt. Och jag önskar att åtminstone alla vi kvinnor kunde tacka och hylla henne (även fast vi har otroligt fina män)!
Kram!
En av de kommentarer jag sa efter showen i lördags – mycket var bra men inte allt och jag fick lite feeling av att vara på ett väckelsemöte. Ett viktigt ämne absolut men det blir lite för mycket liksom.