På något sätt så går dagarna, fast det på ett sätt känns som om tiden står still. Det är så himla typiskt att vi vaknade upp förkylda i lördags, men nu mår vi båda bra. Emil har känt sig bra sen i söndags.
Han har fått nya tider för att ta de prover som behövs. Så idag ska han röntga buken och på torsdag ska han till Eskilstuna för att operera bort en av knölarna och skicka de på analys. Sen är det ”bara” benmärgsbiopsin som ska göras också, innan vi kan få svar på vilken typ av lymfkörtelcancer det är.
Men dagarna flyter på som sagt. Emil har bestämt sig för att sjukskriva sig from nu. Han tänkte att han kunde jobba tills dess att behandling sätts in. Men han har nog insett att han faktiskt är sjuk nu. Även om han kanske inte känner sig sjuk, mer än att han har ont i knölarna i omgångar och att det kliar. Men huvudet börjar nog förstå, och att försöka jobba och ”tänka på annat” är nog lättare sagt än gjort. Ett klokt beslut tycker jag.
Så mycket vila blir det kanske inte. Thiloxär skitnöjd över att pappa är hemma och är helt galen i vanlig ordning. Men så länge Emil orkar med det och oss, så fortsätter vi dagarna som ”vanligt”.
De här fina blommorna kom med blombukett i lördags från våra vänner Emelie, Emil, Evelina och Bozz.
Och fina tulpaner från Bettina och Fia med familjer.
Min pappa var är med en stor lasagne, en paj och fem semlor. Och Linda kom med tulpaner och galet mycket godis och fika i helgen. Så tacksam för alla som tänker på oss.
