För en vecka sen var Thilox på 2,5-års kontroll på Bvc.
Vi åkte dit lite i förväg så att han skulle hinna leka och känna in miljön. Och det gjorde han, han utforskade varenda liten leksak i det där väntrummet. När det väl var dags att gå in till vår gulliga sköterska så följde han snällt med. I några minuter, sen hade han ledsnat på hennes tråkiga rum och väntrummet med alla leksaker utanför lockade mer. Så han hann göra några rymningsförsök under tiden vi var där.
Sköterskan vet ju allt om Thilox, kolik och high need baby. Men hon tyckte att han vuxit så mycket och att han ändå tycks hänga med i utvecklingen. Hennes teori är att han är så framåt fysiskt, att allt annat inte riktigt orkar hänga med. Vi hade kryssat för att han kan säga 0-25 ord, men det höll hon inte alls med om. ”Jag har ju hört minst 50 ord under tiden ni varit här, sen att ni inte förstår vad orden betyder är ju en annan sak.” Det kändes väldigt skönt och lugnande att höra. Det har varit tal om att ”vi kollar av honom vid 2,5-års kontrollen” och jag som har två andra barn med npf-diagnoser letar ju tecken hela tiden. Och det finns en helt del hos Thilox som stämmer in. Men nu gav hon mig ändå ett lugnande besked och vi skulle stämma av vid 3-års kontrollen igen. Då har vi ju även förskolepedagoger som lärt känna honom också.
Han skötte sig så bra på Bvc. Han gjorde det han blev ombedd att göra, han ställde sig på vågen och mot väggen för att mäta sig. Jag märker mer och mer att han kan ta instruktioner, han börjar härma ljud och rörelser. För en månad sen gjorde han inget av det här. Det gör mig så lättad! Hade det varit idag vi hade fyllt i pappret om hur många ord han pratar så hade vi nog kryssat 150 ord, för det har släppt så mycket bara den senaste veckan.
97 ståtliga cm och 14.8 kilo vägde han.
