Hanna Loffart

Mina senaste dagar har sett ut så här i matväg: 

Festligt va?

Jag har extremt mycket afte (blåsor i munnen) just nu. Det började på annandagen med den där ömma känslan man får innan en blåsa bryter ut. Men aldrig att jag tänkte att det kunde bli lika illa som sist (mitten av november) Men det blev det. På onsdagen såg jag att det började bli många prickar, hela överläppen var helt knottrig av små prickar. På torsdagen hade vi vänner över och jag sa lite på skoj ”det här blir sista måltiden på ett tag” men riktigt så illa blev det inte. På nyårafton (lördagen) hade jag massor av blåsor, varav en stor mitt fram på tungspetsen. Jag baddade med bedövningssalva under hela nyårsafton och kunde äta lite av maten.

Men sedan dess har jag ätit yoghurt, kaffe och te.
Med bedövningssalva såklart, den varma drycken bedövar lite. Vatten är jättesvårt att få i sig.

Nu har jag 82 afteblåsor i munnen varav den största mitt fram på tungspetsen. Det gör att jag inte kan äta, inte prata (jag låter som en 1,5-åring om jag försöker få fram ord, barnen skrattar och härmar mig) I och med att den är på tungspetsen så gör det ONT hela tiden. Försök själva att hålla tungan så att den inte nuddar något. Bedövningssalvan är min bästa vän, den gör att jag kan äta min yoghurt och prata några meningar med barnen.

I söndags var det som värst, för som jag har skrivit innan så är det inte bara smärtan som är värst. Det sätter sig psykiskt och i söndags var det riktigt illa med tre panikångestattacker och jag grät i princip hela dagen. Jag är glad att jag har Emil och barnen, annars hade jag inte klarat av det här. Jag smsade min chef och skrev hur det var, det är omöjligt för mig att jobba där jag ska prata i telefon och ta emot besök. Just denna vecka skulle jag dessutom ha jobbat själv och han varit ledig, det ger mig så dåligt samvete! Men jag hade allt emot mig och jag är glad att jag sjukskrev mig.

Nu har jag varit hemma två dagar, barnen är på fritids. Hur ska jag kunna ta hand om tre barn utan att prata? Tacksam för så fin och förstående personal.

Jag trodde i söndags att jag skulle kunna åka och jobba imorgon, då jag hade första dagen av själva ”toppen” då. Jag brukar nämligen ha blåsor ett visst antal dagar innan det riktigt bryter ut och blir förjävligt. Dessa förjävliga dagar kallar jag för ”toppen”, de brukar hålla i 3-4 dagar men denna gång tycks det bli lite längre än så. Imorgon är det ”toppdag 4” och det blir i alla fall inte värre nu.

Jag har sovit länge om dagarna, till bortåt 11.30. Inte för att jag är trött, utan för att få dagarna att gå snabbare så jag slipper smärtan. Några nätter kunde jag knappt sova alls, då gjorde blåsorna ont hela tiden och jag fick till slut gå upp på natten och ta Alvedon och Ipren för att kunna somna. Vet inte om det var tabletterna eller tröttheten som fick mig att somna till slut. Jag har även blött från vissa blåsor (speciellt tungan) på kvällarna då jag försökt prata lite med barnen.

Ja, som ni hör så är jag inte på topp just nu.
Psykiskt mår jag bättre, men ska det fortsätta så här så behöver jag hjälp med den biten också för att ta mig igenom de här perioderna. Det blir inte bara mörkt då, det blir alldeles nattsvart och levnadsglädjen försvinner helt. Ni som känner mig vet att det inte är likt mig, och det skrämmer mig lite att jag faktiskt kan må så här dåligt.

Nu ska jag sluta skriva här, ville bara uppdatera er lite om läget. Har väntat med att skriva några dagar, då jag tror att det hade blivit ett väldigt sårbart inlägg om jag skrivit det i söndags eller igår.