Bygget med altanen på baksidan går sakta men säkert framåt.
Det är svårt att tajma huvudets tankar och energi med kroppens.
Ingen av oss orkar vidare mycket. Jag har foglossning och Emil blir lätt trött pga cellgifterna. Men vi lyssnar på våra kroppar, skrattar åt eländet och vilar när vi behöver. Så de blir lite donande om dagen bara.
Emils pappa har varit här några gånger och hjälpt till, guld värt då jag varken kan eller ska bära och lyfta alltför tungt. Målarjobbet får bli mitt område antar jag, men nu ska det regna hela veckan så det får väl vänta.
Sakta men säkert som sagt, men vi har ingen brådis.
Vi har ju dessutom Thilox ”chefen” med oss. Och någon måste jaga honom. För fy sjutton så jobbigt det är att ha en 1-åring på våren! Haha. De andra är ju vinterbarn och har inte haft denna stoppa-allt-i-munnen-och-lyssnar-inte-period utomhus på samma sätt. Thilox äter ALLT – sand, pinnar, gräs, sten, jord, skruv, tumstocken osv. Man får vara på honom som en hök. Pjuh alltså! Haha.
