Igår hade Emil släpat fram julgranen under sin lunch.
Vi hade tänkt ha riktigt gran för första gången, men så läste jag hur mycket kryp som följer med in samt hur full utav mögelsporer granen är i stammen. Mellan 10.000-15.000 småkryp PER GRAN drar man med in. Så. Jäkla. Äckligt! Och alla mögelsporer, varken bra för barnen eller mig som är allergiker och har astma. Så nej, en riktig gran kommer inte in hos oss. Så Emil släpade fram vår gamla hederliga (fula) plastgran.
Barnen blev överlyckliga när vi kom hem och fick se den framme.
De dök ner i kartongerna och pyntade hej vilt.
Jag hade tagit fram en kartong, med matchande kulor. Men de (Emil!) hittade minsann den andra kartongen med fulsaker också, så allt möjligt åkte upp. Mest längst ner där Thiara och Thexas nådde, men Thristan fick upp lite grejer högre upp. Jag var inte med och petade alls, utan satt i soffan och tittade på. För så där ska jag låta den vara i år. Skitful i mina ögon, det vackraste som finns i barnens. Nu väntar jag bara på att de ska inse att de glömde glittret… Men nej, jag är tyst.
(Men till nästa år så ska jag minsann sortera ut finkulorna och gömma (kasta) allt fult. Så det så.)
