Jag har tänkt på det här med djur.
För några veckor sedan var jag och Thiara hem till en gammal vän åt mig som bor ute på landet. Där fanns både hundar, hästar, höns och kossor att titta på. Thiara var fascinerad, men lite rädd. Inte för att hon tycker att de är farliga, utan för att hon inte är van vid djur. Hundarna var jättesnälla, men är man lika lång som hundarna är höga så förstår jag att man hellre hänger i sin mammas famn än att bli omsprungen av stora hundar. Stora i hennes värld alltså.
Jag själv tål inte djur, jag är allergisk mot det mesta faktiskt. Därför tycker jag inte om djur, för jag har aldrig lärt mig göra det. Jag tycker inte illa om djur, men jag har en enorm respekt för alla slags djur just för att jag inte är van och inte känner dom. Jag har flera vänner som har framför allt hundar, de flesta jättesnälla. Men jag klappar inte gärna, dels pga allergin men också för att jag inte känner mig trygg med det.
Jag har aldrig vuxit upp med djur just pga allergin. Vi fick ha en undulat och vandrande pinnar hemma, jag tyckte i och för sig väldigt illa om dom ändå – trots att de inte hade päls. Haha. Min mamma har alltid avskytt katter, och jag tror att det är lite därför jag också gör det. För att det är det jag vet.
Och nu kommer jag till det här som jag tänkte skriva om. Mina egna barn och djur. Det gör mig lite ledsen att se att de är så rädda och otrygga med djur de också, och det har ju såklart med att göra att jag aldrig utsätter de för djur. För att jag inte kan eller vill. Och det är ju så dumt! Thiara har pratat mycket om de där hästarna som vi hälsade på hos min vän, hon vill rida när hon blir lite större säger hon. Jag kommer aldrig hindra henne, utan tvärtom om – uppmuntra henne till det. Jag frågade Thristan och Thexas om inte de ville börja rida eller gå på något 4H-läger – de skrattade bara åt mig!
När vi var till Kolmården så frågade Thiara om hon fick gå in till ”getingarna” (getter) och klappa dom. Ett gott tecken!
Har ni något tips hur man ska få barnen mindre rädda för djur?
Att träffa djur på härliga o säkra ställen.. det finns små privata ställen som har små o stora hästar, massor med kaniner o hund….stor visserligen men oerhört snäll…besök nåt ställe lite regelbundet så blir det nog roligt o inte så läskigt …
Mycket bra tankar har du o dina barn är ett härligt gäng o det är så roligt att följa er här….
Bozz ställer alltid upp som terapihund om så önskas ?
Vi har en husky hemma? märkte på Thristan att när sess vill fram och hälsa första gg så ryggade han tillbaka och sa ”gå och lägg dig” haha, hunden är så jäkla snäll så hon lyssnar ju på alla och hon gick och la sig, när hon ville fram igen sa ja till henne att lägga sig och stanna där? tänkte att han kunde känna av henne på avstånd ett tag, dom andra gg har han inte visat så mycket ”rädsla” för henne som tur är men komme hon fram och han inte vill säge han till henne att gå och lägga sig, vilket jag tycker är bra att barn vågar säga till henne att nu vill inte jag och att hon lyssnar på dom?
Det bästa är väl att uppmuntra och försöka att inte visa att en själv är rädd eller osäker! Om det går! Som sagt svårt om en själv har allergi, då hindras du ju rent fysiskt! Kanske att hon får hänga på en gård med djur utan att du är med (Emil kanske inte är rädd eller allergisk?) eller hemma hos nån som har t.ex hund/katt om ni känner nån dom har det… Och ha särskilda kläder vid just detta ändamål så ni slipper släpa hem allergin!