Igår hade vi ett inplanerat besök på förlossningen i Eskilstuna för att diskutera en igångsättning.
Emils föräldrar kunde vara barnvakt så Emil kunde följa med. Väl på förlossningen så var det kaos! Alla skulle föda barn samtidigt och personalen var märkbart stressade. Vi hade tid 13:30, men fick vänta en timme innan de hade tid för oss. Eller mig, Emil fick inte ens följa med in. Alla ursäktade sig för att det var kaos, så det måste ju ha varit mer än vanligt.
Det var ett jättekonstigt besök. En barnmorska visade in mig i ett intagningsrum, gav mig en plastkopp med texten ”urin” på och sa ”ja du vet väl vad du ska göra”. Sen gick hon. När jag hade lämnat provet i koppen, så var hon inte kvar i rummet. Jag satte mig på en säng och väntade och till slut kom hon tillbaka. Jag sa att jag kissat i koppen och pekade på den, hon tog den och ställde den på ett bord. Sen fick jag lägga mig på sängen och hon tog mig blodtryck och satte en ctg-kurva på mig. Sen gick hon igen.
Innan hon hann ut så hann jag fråga om vad som händer sen? ”En doktor kommer väl sen när han har tid” Okej, vet du ungefär när? Min man sitter utanför och vet inget. ”Nej, 40 minuter kanske” Hon kom aldrig tillbaka och min urinkopp stod kvar på bordet orörd när jag gick därifrån sen. Hursomhelst…
Och där låg jag. Telefonen var för långt bort så jag kunde inte smsa och informera Emil. Och sängen var så konstigt inställd att jag inte kunde fälla ner huvudet.
Bebisen levde rövare där inne i magen och till slut kom en läkare in. Han ställde en massa frågor, vi pratade om tidigare förlossningar. Jag hade dock väldigt svårt att höra vad han sa (utländsk man med sådär svenska samt munskydd) så jag fick fråga många gånger vad han sa eller vad han menade. Men till slut så förstod vi varandra.
Han gjorde även en undersökning och då kom det in en jättegullig barnmorska också. Antar att det är för att en manlig läkare inte ska göra såna undersökningar själva?
Hur som helst. En igångsättning blir det och vi är inbokade på måndag morgon. Med informationen om att det kan dra ut på tiden, och att det till och med kan bli framflyttat om det var samma kaos där som idag. Känns ändå skönt att han sa det, så man inte blir besviken om man måste åka hem igen. Jag var även öppen 2-3 cm så han trodde att det kanske kan sätta igång innan dess, vi får se.
Jag hade en del känningar igår kväll, men mycket var nog för att han retat ut det med undersökningen samt sån sjuk foglossning efter den också. När vi kom hem så sov jag 2,5 timmar efter middagen. Helt slut!
