Idag har jag varit hos barnmorskan. En ny, då min förra har slutat. Eller helt ny är hon ju inte, jag hade henne med Thilox.
Vi pratade en del om Thilox förlossning, jag fick uppdatera henne lite om hur denna graviditet varit, om Emils cancer och mina ”noll symptom” Hon blev förvånad när jag studsade in på hennes rum när hon ropade upp mig, med Thilox kunde jag ju inte gå alls, sov inte och gick på starka smärtstillande. Sån skillnad!
Allt såg bra ut med bebisen, magen har sjunkit igen. Förra besöket så bokade dom ju in mig på ett tillväxtultraljud då magen var så stor. Men nu är det åter till det normala. Jag känner skillnad jag med. Jag hade ett galet tryck uppåt och bebisen låg och sparkade upp mot bh bygeln. Det har lättat lite nu.
Jag har inte skrivit att jag återigen åkt på Tietze syndrom. Det är en inflammation i revben och brosk, i leden där där revbenen är fästa i bröstkorgen. Jag fick känningar av det när jag väntade Thilox, sista veckan kanske. Sen blossade det upp och blev värre efter förlossningen. Mycket pga att jag låg på sjukhus med honom, nyförlöst och taskig hållning.
Och för några veckor sen så small det till igen. Jag började känna hur själva broskbiten svullnade och sen högg det till en natt ordentligt. Jag vet att det går över, men det tar upp till ett år och jag kan inte äta antiinflammatorisk medicin förrän bebisen är ute. Så det är bara att härda ut. Lättare sagt än gjort kan jag säga.
Barnmorskan berättade att hon jobbat på Akuten förr och då kunde det komma in patienter med misstänkt hjärtinfarkt, men det visade sig att det var detta de hade. Det kanske säger en del om smärtan.
Vi blev även inbokade för planering och undersökning inför igångsättningen, redan nästa vecka. Blir så nervös att jag inte ens vill tänka på det.
