VARFÖR skrev jag det där inlägget i förra veckan om att allt känns så enkelt och bra just nu.
För jäklar vad det har vänt sedan dess! Pojkarna bråkar konstant alltså! Och Thiara gör mig gråhårig och svettig.
Igår var jag ledig och hade en dag hemma med barnen. Mysigt, tyckte jag. Inte barnen.
De bråkade hela dagen alltså, alla tre och var på dåliga humör.
Det hela slutade med att Thristan och Thexas slogs, ordentligt.
Jag och Emil tröttnade och tog med sopsäck upp och rensade bort allt lego.
Ni skulle sett pojkarnas miner, speciellt Thristan. Han har aldrig känt sig så olycklig säger han.
Vi får se när legot får komma fram igen. Tvn plockades bort för Thristan redan förra veckan så snart är det tomt på rummet. Men hur ska man annars göra för att de ska förstå? Man slåss inte! Aldrig! Och nu är de så pass stora och starka att de faktiskt kan skada varandra så som de håller på. Gud, jag blir tokig av det här alltså! Nu har det varit lugnt hemma ett bra tag och det ÄR bättre med Thexas. Igår hade han sitt första utbrott sedan påskas, alltid nåt. Tråkigt nog var det hemma hos min morbror med familj där pojkarna var och lekte med min kusin. Så visst, hans utbrott blir färre och mildare. Men det där jäkla syskonbråken då? När går sånt över..?
Jag hoppas innerligt att de är på bättre humör idag, annars vet jag inte vad jag gör.
Glada barn en stund igår efter Thiaras middagsvila. De lekte att de hade ett möte. Gulligt.
Syskonbråk hör ju till men jobbigt är det. Misstänker att jag har en del att vänta av den varan med tre tjejer (2mån, 1år och 4 år). Redan nu är de två största konstant i luven på varandra. Knuffas, retas, tar saker av varandra osv. Puh! Konsekvenser är ett måste och jag har fått börja med stora tjejen. De är väl till för att vi ska bli riktigt gråhåriga. 😉