Fy fasen vilken dag det här har varit!
Bryta ihop och komma igen heter det va?
Jag har pratat/skrivit med SÅ fina vänner och kollegor samt min chef.
Jag är så jäkla glad att jag har världens bästa chef som lyssnar och förstår.
Och idag blev jag faktiskt arg, det händer inte ofta. Jag kände mig så arg, ledsen och besviken på mitt jobb.
Jag kunde inte ens ringa dit för att jag kände mig för arg för det! Men min chef ringde mig under eftermiddagen, hon hade väl fått nys om att allt inte stod riktigt rätt till. Så vem som än har pratat med henne är jag evigt tacksam.
En stor sten har lyfts från mina axlar (en sten som inte skulle ha varit där från första början) och jag känner mig 10 kilo lättare. Minst! Det är lustigt hur EN sak kan få allt att rinna över verkligen. Men det är väl så när man samlar på sig en massa som tynger en. Till slut går det väl inte längre.
Jag fick den bästa uppmaningen idag ”Sluta vara så förbaskat duktig, du är ju bäst iallafall.”
Det är ord som är så sanna! Jag vill alltid vara snäll och tar gärna på mig alltför mycket.
Men sån är jag och det är ganska jobbigt att inse sina begränsningar faktiskt.
Jag känner mig helt slut nu. Jag har gråtit i stort sett hela dagen. Vi skulle äta potatisbullar till middag idag, och så hade Emil glöm att handla det igår. En liten, värdslig sak som fick mig att bryta ihop. Det kändes SÅ jobbigt att komma på någon annan mat.
Men som sagt, det är bara att bryta ihop och komma igen.
Vi fick mat i våra magar och nu känns allt lite bättre.
Nu hoppas jag på en natt med sömn (inget jobb, jag tänker gå och lägga mig nu)
Hallonsmoothie blev det till mellis idag med världens bästa ungar.
De såg nog på mig att jag var nere, för de frågade om Thiara hade varit dum mot mig när de var på skolan/dagis.
Älskade barn, inte ska ni behöva se mamma ledsen. Imorgon blir nog en bättre dag.
