Idag tog jag mitt förnuft till fånga och ringde för en tid hos läkaren.
Den här foglossningen funkar bara inte.
Ännu en natt med ca 4 timmars osammanhängande sömn gör att man blir hel såsig i huvudet.
På Kvinnokliniken har de inga läkare längre utan jag blev uppmanad att ta mig till Eskilstuna eller Nyköping.
Eller till vårdcentralen. Jag testade med vårdcentralen och fick en tid 1,5 timmar senare bara. Toppen ju!
Jag fick återigen träffa en läkare som inte kunde någon bra svenska.
Hon ställde en endaste fråga ”Vilken vecka är du gravid i?” och sen skrev hon ut ett läkarintyg för sjukskrivning.
Helt utan att fråga om mina besvär, hon läste från datorn om vad symptomen för foglossning är – och så skrev hon så.
Jag frågade vad som händer nu, inget svar. Jag frågade om vart de olika papprena skulle skickas. Inget svar. Jag frågade om det finns något jag kan göra för att må bättre. Där fick jag ett svar; Alvedon (!?) Jag var SÅ irriterad när jag gick därifrån.
Ok, jag fick en sjukskrivning, men vad betyder det?
Som läkare är det väl extra viktigt med språket och att göra sig förstådd, och förstå sin patient.
I väntrummet satt det en kvinna som hörde min irritation. Efter en stund sa hon:
”Ursäkta att jag lägger mig i, men jag blir så upprörd. Så här får det verkligen inte gå till! Jag har jobbat här tidigare och jag blir upprörd av det du säger”
Hon såg så jäkla ilsken ut och jag förväntade mig en utskällning för att jag pratat illa om sjukhuset. Men inte!
”Jag tycker du ska gå in igen och förklara att du inte förstod henne” sa hon.
Men jag hade frågat fråga på fråga utan att få ett vettigt svar. Det fanns liksom inte mer jag kunde göra.
”Jag behöver inte veta vem du är eller vad du heter, men jag ska gå vidare med det här. Så här får det inte gå till, vad anställer de för folk egentligen?
Sen log hon och önskade mig lycka till innan jag gick.
Det är märkligt och skrämmande hur det kan vara, eller hur?
Så nu har jag en sjukskrivning, men jag kommer jobba på ett tag till.
Jag känner att jag har för mycket att avsluta på jobbet innan jag kan gå hem helt.
Men på något sätt så känns det ändå okej, jag har inte samma press på mig.
Jag skrev ut papper direkt om att byta vårdcentral på mig och barnen.
Det här var andra gången som jag fått en läkare som inte kan språket.
Jag och kaggen idag. Vecka 34 (33+3)
Nedräkningen har börjat…