Idag följde jag med Emil till läkaren på öron-näsa-hals i Eskilstuna. Besöket tog inte mer än 10 minuter. Läkaren kunde direkt bekräfta att det är Hodgkins lymfom som är den cancertyp Emil fått. Ett bra besked då det är den typ av lymfkörtelcancer med bäst prognos. Så det var en lättnad! Även om vi räknat med det, då jag inte tror att den första läkaren hade sagt något om de inte var tämligen säkra på sin sak. Men nu hade man analyserat knölen som de opererade ut och på så sätt fått svar.
Sen plockade man bort stygnen på halsen sen operationen och sen åkte vi hem. Båda två helt tysta i bilen på vägen hem. Så trötta och all oro som man bär på alltså, vi var helt slut båda två sen! Jag har kört taxi med barnen i vanlig ordning, hämtat de i skolan tre olika tider. Skönt att det ska bli lite varmare temperatur ute nu så de kan börja gå och cykla igen.
Imorgon ska Emil på PET-röntgen i Örebro, men då är hans föräldrar snälla och kör honom. De ska spruta i honom radioaktivt ämne så han får inte ha någon närkontakt på några timmar sen efter det.
Ett ”hemligt” blombud kom förra veckan, utan avsändare. Men vi luskade snart ut att det var från Fia och Mimmi. 🙂
Och den här fantastiska buketten mötte oss idag när vi kom hem. Från mina vänner och fd kollegor Cissie, Linda och Marlene. Så himla, himla fint att de tänker på oss.
Det är mäktig det där med att se vilka som har hjärtat på rätt ställe vid kriser. Vilka som sänder en tanke, som ställer upp, visar omtanke och bryr sig. Jag säger det igen, men jag blir så otroligt rörd över att det finns så fina människor.
