Hanna Loffart

Det här med att dejta på tu man hand när man har småbarn, det är inget vanligt fenomen. I alla fall inte hemma hos oss. Jag tror egentligen inte att det är något som vi saknar heller, vi trivs nog som bäst med familjen. Å andra sidan så vet vi ju inte annat. När jag träffade Emil så var Thristan 2 år och Thexas var en nyfödd liten bebis, så vi har ju aldrig varit ensamma utan barn.

Något som våra familjer och vänner vet om, och de verkar tycka att vi ska dejta mer. Vi har presentkort sen vårt bröllop samt 30-års presenter på hela fem dejter som vi inte utnyttjat ännu. Men det börjar bli hög tid då de snart går ut. Om några veckor så ska vi faktiskt upp till Stockholm för en myshelg, bara Emil och jag. Utan planer alls, det kan nog vara första gången faktiskt. Vi spanar lite på om vi kanske ska passa på att gå och se en musikal när vi ändå är där, det har Emil aldrig varit på. Och så någon bra restaurang, har ni några tips?

Igår fick vi däremot tid för en snabbdejt i form utav lunch nere på stan. Vi skulle träffa en jurist för att skriva testamente, så då passade vi på. Självklart sushi!

Så viktigt att skriva testamente för oss som har barn på olika håll. Vi skulle ha gjort det för 4,5 år sedan när vi köpte huset men det har aldrig blivit av. Sämsta ursäkten, men så är det. Men nu är det skrivet och det känns så bra! Vi tog hjälp utav vår banks jurist då Emil inte kan sådant alls. Jag jobbar ju delvis med det, så jag har nog rätt bra hum om det ändå. Men nu fick vi en ordentlig genomgång och fick skriva testamentet utifrån våra egna viljor.

Det känns så himla bra, en liten sten som lyfts från speciellt mina axlar. Nu har jag skyddat Emil bäst jag kan om jag skulle gå bort innan honom, vi har även sett till att barnen får det bästa skyddet om vi båda skulle gå bort i form utav särskild förvaltning samt testamenterat till de vi tycker kan behöva det. Nu är ju barnen fortfarande små och därför kanske vi kommer att skriva om vårt testamente om 10 år, det får vi se då. Men just nu känns det här som det absolut bästa alternativet om vi nu skulle gå bort inom en snar framtid, det hoppas vi ju såklart inte på, men det är skönt att ha vetskapen att vi gjort vad vi kunnat.