Hanna Loffart

Idag ringde jag Folktandvården här i Katrineholm som vi blivit ombedda att göra.
HÄR och HÄR kan ni läsa om vad som hänt med Thiaras tand i helgen.

Vi blev uppringda vid 11 och fick en akuttid kl 14.00 för att träffa en tandläkare. Jag skjutsade ut pojkarna till Emils mamma och åkte sen tillbaks in till stan med Thiara. Hon var på gott humör, vi hade pratat om vad tandläkaren skulle få göra, att vi skulle få titta på tandläkarens alla saker. Thiara hann leka lite i väntrummet och när hon blev uppropad så flinade hon åt mig, det här skulle gå bra! Det gjorde det inte. Jag skulle faktiskt kunna påstå att de följande minuterna var bland de värsta i mitt liv, och garanterat de värsta i Thiaras liv!

För hur fan rent utsagt, tänker man när man inte hälsar på en 2-åring, när man befaller denne att sätta sig i stolen och öppna munnen? Thiara blev paff, lite rädd och gömde sig bakom mig. Jag satte mig i stolen och tog henne i famnen. Tandsköterskan var inte ett dugg intresserad av vad som hade hänt utan blev bara arg över att Thiara inte öppnade munnen. Först lät jag henne mala på. Om att vi ”unga vuxna” daltar med våra barn, att hon minsann har fyra barn själv och vet hur man ska uppfostra ungar. Arg för att jag som förälder borde veta bättre och kunna styra över Thiara. Att det kanske inte var så farligt i munnen ändå. Att jag inte gjorde mitt bästa, jag måste hålla fast Thiara. Om hur dyrbar deras tid va, att det faktiskt sitter andra i väntrummet som kanske borde vara där istället för oss. Om hur andra ”normala” 2-åringar minsann kan öppna munnen för att stoppa in en röntgenplåt. Ja, varför var vi ens där när vi inte gjorde som hon sa? Och sådär fortsatte hon. Och allt detta efter att vi bara hunnit sätta oss i stolen! Hon förolämpade både mig och Thiara totalt! Thiara blev jätteledsen och satt med händerna i munnen och grät hysteriskt med ansiktet hårt tryckt mot min hals. ”Ni får väl komma tillbaka om två veckor så har vi en tid hos en annan tandläkare om inte vi duger”

Till slut fick jag nog! Jag är oftast lugn och snäll (läs: alltid!) men nu jävlar fick jag nog! Man behandlar inte MIG och framför allt inte MINA BARN sådär! Jag var SÅ arg så ni anar inte. Och när jag sa ifrån blev det värre! Hon härjade på om ditten och datten och försökte överrösta Thiara som grät hysteriskt!

Jag började gråta av ilska och fick försöka överrösta henne och berätta för tandläkaren om vad som hade hänt (som faktiskt var i rummet, men som inte hade så mycket att säga. Jag förstår varför, hon var väl livrädd för tandsköterskan!) Och det var inte förrän tandsköterskan hade lämnat rummet som jag kunde berätta för tandläkaren vad som hade hänt, hur det faktiskt såg ut i munnen. Thiara lugnade sig snart när tandsköterskan gått.

Så kom hon tillbaka och hade ordnat en tid för Thiara hos en specialisttandläkare i Nyköping imorgon. ”Den där (vem kallar ett barn ”den där” mitt framför ögonen på henne?!) måste de säkert sova, det här är ju helt omöjligt!” Alltså, jag var så arg så jag kokade! Tårarna sprutade på mig när jag åkte därifrån. Thiara var i chock och sa ”tandläkaren dum mig mamma, jag inte om den” Fy fan vilka ärr hon satt i Thiara nu då! Och HUR i allsin dar ska vi kunna gå till en annan tandläkare imorgon efter det här? Thiara lär ju ha noll förtroende för att någon ska få titta i hennes mun! Alltså, Thiaras fall går nu som ”trauma” i deras journal men det tog lång tid innan tandläkaren ens kunde urskilja det pga tandsköterskan! Förstår ni hur allvarligt det är då? Hur illa det är med Thiara… Och då skulle vi VÄNTA två veckor innan vi kan få det kollat?

Hon är för guds skull 2,5 år! Hon är inte bara liten till åldern, hon är blyg och försiktig och tycker inte alls om nya människor. Och det där första mötet ÄR ju så viktigt! Jag begär inte att alla människor ska kunna handskas med barn (hur hon nu kan ha fyra egna och ändå inte veta..?) men att handskas med VUXNA människor ska man kunna göra! Aldrig förr har jag blivit så dåligt bemött och jag känner mig både kränkt och sårad efter den här dagen.

Jag utnyttjar aldrig bloggen till att kritisera människor, fastän jag skulle kunna. Jag har fler läsare än vår lokala tidning och kan enkelt få min röst hörd. Men oftast är det inte värt det anser jag, även om jag så gärna hade velat (speciellt efter bröllopet!) Men nu fick jag nog. Det här är inte första gången vi blivit dåligt behandlade av Folktandvården, Thristan har tyvärr råkat ut för samma människa för några år sedan samt en annan tandsköterska för några månader sedan som själv insåg sina brister och bokade om Thristan till en annan. Men nu är måttet rågat kan jag meddela.

Barbro på Folktandvården, din klinikchef är underrättad och jag hoppas att du får en ordentligt jävla utskällning (igen!) efter detta! Må du byta jobb eller åtminstone skaffa din lite hyfs och gå en charmkurs!