Jag vet inte om jag har skrivit om det här tidigare.
Men jag är uppväxt med en pappa som är alkoholist.
Min pappa har varit nykter i många år nu, och även min farbror som också är alkoholist.
Det här är aldrig något som vi pratat om i min familj, mina yngre systrar minns det knappt. Jag är på ett sätt glad att de inte minns, samtidigt som det är ganska ensamt att behöva minnas allting själv. Idag har jag och min pappa en väldigt bra relation och jag är så sjukt stolt över den människa han har blivit utan alkoholen.
Min farbror är musiker och i helgen satte han upp en rockkonsert för att tacka alla som hjälpt honom till ett nyktert liv. Han hade på scenen hjälp av de bästa musikerna i stan samt en kör på 100 personer. Ni förstår hur maffigt det var va? Jag var där tillsammans med mina två systrar och vår mamma. Redan under första låten så brast det för mig, sen grät jag konstant under de första fyra låtarna. Jag försökte läsa texterna i programmet vi fått, men det var så suddigt. Jag torkade egentligen tårar under hela konserten och min tröjärm var alldeles blöt efteråt! Jag var så tagen. Alla känslor bubblade liksom upp till ytan, medans mina systrar inte förstod varför. Återigen, glad att de inte minns. Jag kände hur jag var nära till en ångestattack. Jag fick fokusera på andningen och jag kände klådan på bröstet blossa upp. Jag tror att alla i den stora konserthallen var tagna, men att uppleva detta som anhörig, det var betydligt tuffare än jag trodde.
Men jag är så glad att jag gick!
När min mamma och pappa skilde sig så bytte mamma och vi barn efternamn, pappas namn var inget man ville kopplas ihop till just då. I helgen kunde jag nog för första gången ändå känna mig lite stolt över att vara en Morja trots allt.
Konserten var en av de bästa jag varit på.
Inte bara pga budskapet ”att det finns hopp för alla” eller för hela historien bakom min pappa och farbrors resa. Men för musiken och alla texter, min farbror Rappe är GRYM på att skriva musik. Texterna var verkligen bra, och även om många av dom handlade om Gud så tror jag att alla kunde relatera till dom. På ett eller annat sätt, till något som är högre än en själv.
Jag känner att jag blir alldeles tagen utav att skriva det här. Jag hoppas verkligen att Rappe kan sätta upp fler konserter så att ännu fler människor kan få ta del av hans historia och hans musik.
Tack för musiken Rappe. Och tack pappa och Rappe för att ni valde livet framför alkoholen. ♥
Tack Jukka Joona för lånet av bilderna.
Tack Hanna! Jag håller med dig, det var en av de starkaste konserter jag varit på. Jag hade en pappa som levde och dog i sin alkoholism, sorgligt att inte fått uppleva den goda sidan mer. Min familj, mamma och mina syskon är barndomsvänner genom finska församlingen i Katrineholm till din pappas familj. Så jag lekte endel med Rauno, Teppo och Kimmo som liten. Sirkka var vän med min mor. Härligt att få höra deras livs förändring. Själv flyttade jag ifrån Katrineholm som 18 åring. Dock besökt Katrineholm ofta hos min bror och tidigare också mamma. Jag är kristen och vet att Gud kan förvandla våra liv. Ändå är det fantastiskt att se och höra om det igen. Ta vara på dig ❤️
Vi blev nog tagna allihopa… Kul o se att det finns hopp för alla.
Fin berättelse så öppen 🙂
Tack för din berättelse. Jag rördes till tårar av dina ord. Och jaa det var känsligt som anhörig på konserten. Kram till dig!!
Hjärtligt Tack Hanna, det värmer att läsa din berättelse, Jag hoppas verkligen på att mänga läser den här bloggen, och att vi får fortsätta beröra människor med fler konserter. Tusen tack! KRAM!
De är starkt att prata om de. Jag själv är också uppväxt med en pappa som är alkoholist och önskar att min far valt livet framför alkoholen.
Men är glad för din och dina barns skull att han valt livet! / Anna