I fredags var vi kommunanställda inbjudna på Kommunfest, det införde man för några år sedan istället för julklapp. Väldigt uppskattat och i år hade man minsann krämat på lite extra i och med att staden fyller 100 år. Otroligt bra ordnat! Vi möttes upp hos min kollega Maria för lite goda snittar och bubbel innan, och sen en promenad till lokalen där festen hölls.
Fint dukat, suveränt god mat, cheferna underhöll oss och sen även Magnus Carlsson. Så kul!
Sen är det ju alltid sådär på sådana fester, att man trots allt är där i sin yrkesroll. Jag träffar gode män och pratar jobb, gamla kollegor och pratar jobb, barnens lärare och pedagoger osv. Så man får ju ändå hålla sig lite i skinnet, om du förstår hur jag menar. Sen är ju det mitt val, att jag är mån om mitt rykte i min arbetsroll. En del var det inte kan jag säga, någon var dyngrak och ramlade omkull, någon chef raggade på sina anställda, någon var alldeles för högljudd, någon kunde inte gå själv utan fick stöttas upp av sina kollegor. Men det är som sagt deras val som dom gör, trots att man har tusentals ögon på sig.
Emils föräldrar var barnvakt hemma hos oss med barnen, så jag blev inte kvar jättesent utan var hemma vid 23, alldeles lagom då vi ju skulle upp och sjunga för Thristan på lördagen.
