Hanna Loffart

Glukosbelastning

Tröttheten idag alltså, den skojar man inte bort vill jag lova!

Igår jobbade jag 7.30-21, utbildning för gode män och det blev minst sagt en lång dag. Mina fogar och rygg grät när jag kom hem och la mig på soffan. Jag har sovit så himla illa, dels pga foglossningen (gör ont och jag vaknar så fort jag rör mig) och så har jag drömt om dagens mission större delen av natten – glukosbelastning! Jag är alltid så rädd att försova mig, därav den dåliga sömnen också.

Nåväl, jag hade tid för glukosbelastning klockan 7.45, så jag var på mödravården 7.30. Helt fel ställe visade det sig trots att jag vid TVÅ tillfällen förra veckan frågat barnmorskan om det skulle göras hos dom. Suck. Det var bara att jäkta vidare till sjukhuset och försöka leta sig fram bland den kaosiga ombyggnation som råder. INGEN visste var Lab låg. Det stod med på en karta över sjukhusets område, men sen – inte en skylt och ingen personal av de sex jag frågade visste var det låg. Till slut gick jag till vårdcentralen för att fråga, och hon sa att Lab heter Provtagning också (båda stod med på kartan, men på olika ställen?) Så jag kom 5 minuter sent och sen fick jag vänta nästan 20 minuter på att få komma in. Ni kan ju förstå min stress, 40 minuter eter att jag kom fram så fick jag komma in. Dessutom trött efter natten och fastandes sen klockan 17.00 igår.

De började med att ta ett blodprov i armvecket, jag sa att jag är lite svårstucken men det gick bra. Sen fick jag dricka 2,5 dl glukosblandning, sött som sjutton. Men jag hade fått tips om att blanda ner citron (hade med mig både en hel citron samt citronsaft på flaska, och jag fick blanda själv så flaskan använde jag) Det smakade inte alls så illa som jag hört alla säga. Inte vidare gott, men inte heller äckligt på något vis. Jag fick svälja ner det med 0,5 dl vatten och blev sen visad till ett tomt provrum där jag skulle sitta ner och vänta i två timmar. Det var långa två timmar. Men jag trodde att jag skulle må illa (tydligen vanligt, och de hade lagt fram spypåse) och så trodde jag att jag skulle vara mer hungrig än jag faktiskt var. Men det gick helt okej med allt, bara långtråkigt. Tur jag hade en telefon med mig som roade mig lite.

Men jag blev lite förundrad över den icke-rådande sekretessen som var. Jag lämnades i ett rum med vidöppen dörr, där personal pratade högt och vint om patienter, rabblade personnummer och pratade om folks hälsoproblem. Jag hörde ju varenda ord, både det de sa till varandra och det som sades i rummen bredvid. Till slut gick jag själv och sköt igen dörren, det kändes så fel att lyssna på. Jag satt dessutom i ett rum fullt av provtagningsmateriel, förstå vilket kalas för en som drar sig åt kanyler och nålar. Minst sagt förundrad som sagt, varför inte ett väntrum med lite tidningar?

Nåja, lite långtråkigt som sagt. Efter 2 timmar kom sköterskan och hämtade mig igen och det var dags för ett nytt blodprov, denna gång var det omöjligt att sticka mig. Efter fem försök i armvecken så fick hon sticka mig i handen, inte skönt. Så jag var bra omplåstrad när jag traskade därifrån. I med en smörgås och smoothie och sen iväg till jobbet. Har känt mig extremt trött idag så idag blir det en tidig kväll.

Provsvaren kunde dröja någon vecka eller två trodde sköterskan, förr fick man svar direkt.

Det man ska kolla är alltså om jag har graviditetsdiabetes. Det kollar man för att jag tidigare fött så stora barn (över 4,5 kilo) Man har missat det med de andra barnen, så nu fick jag ta upp det själv och man insåg att man hade missat det. Om det nu visar sig att jag inte har graviditetsdiabetes så kommer jag med största sannolikhet få göra en ny glukosbelastning runt vecka 30 också, för att se att det inte utvecklats tills dess. Så u håller vi tummarna för att det ser bra ut, eller hur?

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats