Tredje semesterdagen och jag är redan trött på att vara hemma!
Hur sjukt låter inte det då?
Tankarna för mig tillbaka till föräldraledigheten med Thexas då jag var hemma 1,5 år.
Aldrig mer känner jag bara… Mitt mående då vill jag aldrig mer behöva uppleva!
Emil och jag har börjat planera för vår föräldraledighet tillsammans och vi kan inte vara mer överens!
Han vill vara pappaledig så mycket som möjligt, och jag vill jobba.
Vi får mycket frågor och kommentarer om det, men det är så vi vill ha det.
Mitt jobb är inte riktigt med på mina banor bara… Aja, vi får se hur det blir…
Tredje semesterdagen alltså. Vi bor avlägset från allt och alla, och jag har inget körkort.
Jag blir smått galen av det här. Barnen gör inte mycket annat än att bråkar med varandra eller mig.
Hur ORKAR de? Jag är så sjukt less på min egna röst som hela tiden får tjata eller säga till dom.
1,5 veckor kvar, sen är Emil ledig med oss en vecka.
Önskar så att jag kunde njuta av det här…..
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Martin började jobba igår och nu har jag en sån ÅNGEST! Jag tycker inte alls om att vars mammaledig, jag vill jobba! Jag kan inte heller njuta, mina två älsta bråkar mer eller mindre hela tiden!! Ett år kvar bara…. :O
Underbart att ni är så överens och konstigt att ni får så mycket kommentarer. Hade det varit tvärtom hade ingen reagerat.. Folk frågar mig hela tiden om jag inte har nån ångest över att börja jobba nu när Ebba bara är 5 mån. Inte ett dugg, det ska bara bli roligt. Men jag borde tydligen vilja vara hemma 1,5 som ”alla andra” mammor. Men nej, så kul tycker jag inte att det är.