Igår klädde barnen granen. Vi kör på plastgran som vanligt. Emil har sagt i nio jular nu att han vill ha riktigt gran, men det blir liksom inte av. Så ändå åker plastgranen in varje år. Rätt smidigt att den alltid finns där på vänt ändå. Och lika smidigt att få ut den sen igen. I år, liksom förra året, så fick barnen klä den helt själva. Och nog var de peppade på det minsann! Det kliade inte ens i fingrarna att jag skulle ”hjälpa” dom eller lägga mig i.
Jag tycker det är så mysigt med en tänd gran. Och barnen är nöjda, och det är huvudsaken!
