Idag knatade vi in i vecka 16.
Det känns som om veckan gått väldigt fort faktiskt och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Just nu känns det som om allt står väldigt stilla i väntan på något mer, svårt att förklara. Men jag känner inte av graviditeten längre (inget illamående eller trötthet) och än så länge inget fladder eller sparkar. Jag ser inte gravid ut, utan bara lite småtjock. Så nu väntar jag nästan bara på att det ska kännas på riktigt, med en mage att stoltsera med och sparkar att känna. Svårt att förklara.
Jag ringde till MVC och frågade efter svar på glukosbelastningen jag gjorde, den såg jättebra ut och jag ligger inte i någon risk för graviditetsdiabetes. Så skönt! Jag kommer att få göra en ny glukosbelastning runt vecka 30 tror jag att hon sa.
Något som dykt upp är klådan på smalbenen, det får jag i och för sig varje vinter så det har väl egentligen inget med graviditeten att göra. Jag ser däremot som en jäkla salami på axlar och rygg, antar att det är hormonerna som spökar. Och det kliar något enormt! Det är tur att det är vinter och tjocka tröjor på, för jag hade skämts järnet av att visa mig utan kan jag säga.
Något som barnen tyckte var festligt är att den här veckan så är bebisen lika stor som en munk. Ni som följt oss ett tag vet att vi har (hade, har blivit dåliga på det) en fredagstradition med #fredagsmunk. Så nu är det en smarrig, rosa munk som skvalpar runt i min mage.
