Idag går vi in i veka 17, lilla T5 i magen.
Veckorna går fort, vi hinner varken reflektera över det eller förstå att vi ska ha en till liten. Jag slås av otroligt dåligt samvete pga det, men jag förstår ju samtidigt att det är så mycket annat som tar vår tid och energi just nu.
De senaste månaderna har varit allt annat än enkla. Emil cancerbesked, utredningar för både Thristan och Thexas, en high need baby-Thilox som kräver något oerhört från oss alla, Corona och ensamheten. Och så vidare.
Men jag vill samtidigt dokumentera den här graviditeten också, så som jag gjort varje vecka med de andra. Även om det kanske blir lite annorlunda.
Men idag gr vi alltså in i vecka 17. Vi har inte fått något exakt datum ännu, men runt den 25 september är det beräknat. Datumet lär ju bli ändrat på ultraljudet sen.
Jag mår fortsatt bra, vilket bara gör mig orolig, trots att jag kanske borde njuta av att ha en enkel graviditet så här långt. Men jag kan inte hjälp att jag är så nojig. Jag letar tecken på att må lite dåligt hela tiden, livrädd för missfall igen och har nedräkning till ultraljudet om tre veckor.
Något som jag däremot känt, tror jag, är bebisen små fladder vid tre tillfällen nu. Det känns väldigt tidigt, men å andra sidan så var jag ju nyss gravid med Thilox och kroppen har redan gjort sig redo. En dag märkte jag att magmusklerna delat på sig, och sen kom magen. Det går betydligt fortare den här gången. Så jag tror nog att det är bebisens fladder som jag känt, så mysigt! Med Thilox kände jag aldrig något sådant alls.
Thiara tog så fina foton på magen. Den nedersta bilden är med Thilox i magen förra påsken.
