Hej vecka 33, gick inte föregående vecka hur fort som helst?
Det känns som att jag nyss satt här och gnällde över foglossningen i förra veckoinlägget.
Igår var jag på rutinbesök hos barnmorskan igen. Vi ses en gång i månaden, lämnade blodprov och alla värden ser bra ut. Skönt! Jag som alltid haft så lågt järnvärde med de andra barnen, nu ser allt jättebra ut! Blodtryck, magens SF-mått, bebisens hjärtljud – allt enligt kurva.
Jag sa att jag kan gå med på en sjukskrivning nu och hon ska boka in mig på ett läkarbesök. det fanns inga tider nu, men jag skulle få en så snart som möjligt. Måste dock åka till Eskilstuna för att träffa en läkare, då det inte finns några här i stan. Lite bökigt, men vad ska man göra? Så from den 30 mars (när min kollega är tillbaka) så kan jag förmodligen gå hem. Det känns skönt att kunna räkna ner till det, min kropp är så trasig och jag känner hur psykiskt dåligt jag mår över att ha den här fysiska smärtan konstant. Försöker se ett slut på det och samtidigt njuta av graviditeten, för det gör jag ju också!
Thiara och jag har bäddat lillebrors spjälsäng här hemma, trots att det är så många veckor kvar. Men så mysigt ändå! Jag är där inne och petar med något varenda dag. Nu tror jag ju inte att bebisen ens kommer sova här inne de första månaderna, utan mellan oss i bebynest och i bedside crib bredvid vår säng. Men det är ju ändå himla mysigt med det här boandet. När Thiara föddes så hade vi knappt något färdigt när hon föddes, min syster hade åkt hem till oss med en vagga och bäddat iordning i vårt sovrum minns jag. Den här gången så är vi betydligt mer redo både mentalt och materiellt.
