Vecka 36 går vi in i idag och det betyder att det är tre veckor kvar till igångsättning. Ungefär, vi har inte fått något datum ännu. Men jag ska träffa en barnmorska (min har ju slutat, men ska få träffa samma som jag hade med Thilox) nästa vecka och förmodligen får vi väl veta då. Eller så blir det som förra gången, ingenting av det alls. Jag försöker att inte tänka så mycket på det.
Samtidigt så är jag betydligt nojigare över en förlossning den här gången än vad jag varit med någon av de andra. Det har bara med Thilox att göra. När han skulle födas, så kunde vi åka hemifrån när barnen sov på natten. Vi väckte bara Thristan och sa att vi åkte och sen kom Emils föräldrar hem till oss, så de var själva en stund. Jag vill verkligen inte att det ska behöva bli så med en 1-åring hemma. Han är ju dessutom inte van vid barnvakt och skulle det bli en igångsättning som drar ut på tiden två dagar, så känner jag oro inför hur vi löser det.
Ja, ni hör ju. Jag vill på ett sätt bara ha det överstökat nu, samtidigt som jag kan tänka mig att vara gravid 2-3 månader till för att jag inte alls känner mig redo.
Kroppen då? Foglossning from hell efter en söndag på Parken Zoo, jag sover knappt alls pga den nu + kissnödig några gånger varje natt. Jag ser hur historien upprepar sig från graviditeten med Thilox, men då hade jag så här ont sååå mycket längre så jag ska verkligen inte klaga. Min kropp har verkligen varit med mig den här gången! Men från att ha haft typ 0 krämpor, så kan jag knappt gå längre. Fötter och ben börjar svullna, så jag sitter mest i soffan med fötterna på bordet om dagarna.
Vi bokar och donar här hemma, nu är alla bebisens nappar steriliserade och redo för snutt!
