Usch, nu börjar jag bli trött på det här. Hela jag värker verkligen. Kämpade mig verkligen för att komma ner på stan med cykeln idag. En sväng in på banken och en snabbis in på Arbetsförmedlingen för att hämta papper, sen va jag helt slut och fick cykla hem igen. Mina ljumskar, ben och fötter vill inte längre. Och allt det där onda gör att orken till nåt inte finns. Den rena tvätten från igår ligger fortfarande ostryken, och lär så göra. Tror inte Tobias riktigt förstår vilken pina det är heller. Han bad mig stänga balkongdörren förut, och bara det var en kamp. Men, det är bara att bita ihop om man ska få nåt gjort. Bakar just nu. Brödet ligger på jäsning och kladdkakan är i ugnen. Hittade Tobias recept på kladdisen, den är mycket godare än mammas. Får se om jag lyckas.
Fastnade på familjeliv.se förut, som vanligt. Hittade en tråd där om hur en 14-årig flicka blivit våldtagen av sin pappas halvbror och sedan blivit gravid. Graviditeten upptäcktes sedan på sent att en abort inte var möjlig. Hon tampas nu med hela traumat, samtidigt som familjen måste gå igenom allt det där. Fy fan. I början grät jag, men allt eftersom så lättades allt upp och hon mår nu hyffsat bra. I början av december ska hon ha barnet, och hennes farbror sitter och väntar på sitt fängelsestraff. Vilka jävla människor det finns!
Nej, åter till bakningen nu.
