Dagen har varit fin. Jag har kunnat tränga undan alla dumma tankar och känslor. Fram tills nu. Nu känns det rätt förjävligt igen. Att allt inte blev som det var tänkt som den där dagen för fyra år sedan när Thristan föddes. Det gör himla ont, och kommer nog alltid att göra. Speciellt såna här dagar. Då gnager det där dåliga samvetet lite extra mycket. Att barnens föräldrar inte lever tillsammans, att de kommer få åka fram och tillbaka mellan oss i många, många år. Man skaffar inte barn för att ha barn på deltid. Fy fan, så jävla tungt…
Inte riktigt som det var tänkt…
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Styrkekramar!
Oh mer kalas. Då har ni en glad kille där hemma 🙂 Jag har kommit iväg till gymmet idag och tänkte köra imorgon med. Superskönt. Om inte annat att vara sig själv för en stund 😉
Hoppas ni får en mysig helg, kraaaaaaaaaaaam!
Kram på dig <3 Tsemppiä!