Jag brukar oftast ignorera alla negativa kommentarer som hamnar här i bloggen.
Men nu kan jag inte låta bli alltså, ”någon” kommer bli väldigt nöjd för dessa svar.
Ni hinner knappt se dom negativa kommentarerna innan dom försvinner. Varför?
Jag orkar inte med allt negativt, HUR kan folk störa sig på allt?
Sen vill jag inte att min familj, mamma, pappa och mormor tex ska behöva läsa all skit som kommer in.
Det vanligaste är att klaga på barnen, hur pass dålig mamma jag är, att man inte tror att det kommer att hålla med Emil samt kommentarer om att jag minsann har barn med två olika män. Jag blir så trött! ALLA som är föräldrar vet att det inte är en dans på rosor jämt, mina barn (främst Thristan och Thexas såklart) bråkar jämt och ständigt. Thiara är ännu för liten för att kunna bråka, men jag VET att jag kommer vara precis lika tokig på henne så småningom. Nej, men då FAVORISERAR jag barnen såklart, när jag bara skriver att pojkarna bråkar.
Det man får tänka på när man läser en blogg är att där står inte allt. Långt ifrån!
Vi har ett privatliv. Och jag är inte skyldig någon att skriva ut saker till de som läser.
Vi har det jäkligt tufft med Thexas (vilket de i vår närhet vet om).
Vi får hjälp med honom på flera olika sätt (dagis, psykolog, barnvakter bla) och när en kommentar som ”du verkar inte kunna ta hand om dina barn” kommer, så vill jag bara svara att: ”Nej, det kan jag inte göra ensam. När det gäller Thexas så är jag besegrad sedan länge, men jag är inte ett dugg rädd för att be om hjälp med det längre. Hans aggressionsproblematik och brist på respekt är något vi får tampas med dagligen, därav många av de bråk som uppkommer. MEN – jag är glad att jag får hjälp med det. VAD är det för fel med det?” Jag ser mig själv som den bästa mamman till mina barn, jag vill dom det absolut bästa – även om jag kanske behöver hjälp med att ge dom det ibland.
Och när det gäller han-som-inte-får-nämnas-vid-namn (som för övrigt är en benämning som han själv valt och som hängt med såå många år) så orkar jag inte ta upp allt det igen. Det var flera år av helvete som jag äntligen kunnat lämna bakom mig. Jag blir på riktigt ledsen av att påminnas av allt. Det var så många år som fick gå till spillo (förutom två underbara barn såklart) och jag levde i en riktig mardröm. Det är inga som helst hard feelings längre och kontakten fungerar hur bra som helst.
Och när det gäller Emil. Han är världens bästa i alla kategorier! Men folk VILL störa sig på något, försöka hitta fel.
Vi har inga som helst problem, vi älskar vår vardag och allt i den. ♥
Jag har haft problem med (jag tror det är en tjej) som skrev väldigt personliga grejer till och från. Hon kunde plocka ut detaljer i det jag skrev och vända det mot mig till något negativt. Det var allt ifrån att det var något fel på Alexander, att jag gjorde fel till att jag var dum i huvudet som inte fattade bättre. Riktigt obehagligt ibland. Jag blockerade hennes IP adress. Fick gör det med några stycken innan det slutade.
Jag har följt din blogg ända sedan Thiara (fantastiskt namn btw) föddes och jag tycker det är såå skönt att höra hur en annan mamma har det. Jag själv har bara ett barn men han har varit jättestökigt på nätterna sedan han va 6 mån.
Alla mammor är fantastiska på sitt sätt och ingen kan komma och säga att det du gör är fel.
Du vet det du vet och du gör allt för dina barn (vilken mamma gör inte de eg)
Rise above säger jag bara. Skisnackare finns det gott om speciellt i Kateineholm ( flydde stan för 8 år sen:)))
Så från en mamma till en annan DU e fantastisk *kraaaam*
(Jättefina namn på jättefina barn)
Det är helt makalöst hur folk kan vara! Det måste vara någon slags bakomliggande avundsjuka, eller bara en inre dömande person.
Det är väl helt fantastiskt att någon faktiskt vågar skriva ut när det är jobbigt och det finns problem, istället för någon solskenshistoria som man ändå lyckas se igenom i många bloggar och personer.
Stå på dig o fortsätt skriv när det är jobbigt, likväl när allt är toppen. Det är dom personer som är tysta som oftast går in i väggen till slut.
Har följt din bogg sen Thiara föddes då jag väntade på min lilla son. Följer väldigt få bloggar fortfarande pga tidsbrist, men din läser jag och det för att den är så naturlig! Det finns problem, barnen bråkar och Thiara krånglar med sömnen. Det känns så skönt att läsa när sonen gör precis samma sak, jag har inte sovit mer än 4 timmar i sträck sen 7 januari 🙂 Jag är inte skadeglad, men det är så himla skönt att det faktiskt finns fler! Och det är starkt att be om hjälp!
Strunta i vad alla säger/skriver, gå på din magkänsla det brukar bli bäst! Sedan är det alltid föräldrarna som känner sina barn bäst, vad glad och stolt över att du vågar be om hjälp. Att få lite avlastning ibland gör att du troligtvis blir en ännu bättre förälder med ännu mer tålamod! Stå på dig! Kram
Heja Hanna! Kämpa på med allt fina ni!!!<3
Blir helt chockad över att folk tycker tycker sig ha rätt att vädra synpunkter som bara är dynga!
Vi vet att du är världens bästa mamma till dina fina barn, och jag vet att du & emil är gjorda för varann & JAG vet att jag har en livslång vänskap tillsammans med dig <3
Låt inte folk trycka ner dig, du har det som dom inte har som dom är avundsjuka för.
<3
Herregud vilka människor det finns, jag har inte sett några av dessa kommentarer, men förstår att du blir irriterad!
Vill bara skicka lite kärlek. Du är fin, dina barn är fina och du & Emil är en ’perfect match’, vilket jag tyckt från början. 🙂
Tusen kramar!
Nej, jag tar bort dom snabbt. Vill inte ha sånt skit här inne. 🙂
Tack min vän, känns skönt att få höra fina ord. 🙂 Hoppas ni alla mår bra! Kram på er!