Idag körde livet ihop sig, det brukar göra det för mig. Jag vänder ut och in på mig själv, men ändå så går det inte alltid i lås.
Jag skulle ha dragit ut en tand igår, jag har nämligen haft hål i en visdomstand i flera år men aldrig känt av den. Men nu var det dags att ta bort den, jag skulle få starka mediciner som gör att man glömmer bort hela ingreppet. Lugnande medicin samt bedövning såklart. Jag fick inte jobba eller köra bil, samt ha sällskap med mig dit. Jag skulle behöva ligga kvar efteråt i två timmar och vila.
Jag hade berättat om det här på jobbet, som min chef glömt bort. Fick ett mail om ”det är bra om det förankras med mig innan du lägger in semester då och då” typ. Inga av mina semesterdagar har jag kunnat ta ut! Dels pga lediga kollegor under jul/nyår plus att barnen blivit sjuka. Jag har 48 semesterdagar att ta ut i år, det går ju sådär. Vi hade pratat omd et här på jobbet för säkert 1,5 månad sen. Att jag lika gärna kan ta en semesterdag istället för sjukdag då jag har så många. Och så kom det där mailet. Ridå.
Till råga på allt så hade Emil glömt bort att han behövde vara ledig och vara med mig. Han försökte inte lösa det, utan bad mig byta dag.
Allt blev bara fel, plus att barnen har vattkoppor. Så jag avbokade tiden.
Jäkligt synd då den tandläkare som jag träffat en gång, som är vana vid såna traumapatienter som jag tydligen klassas som, går på föräldraledighet i juni och är borta nåt år. Så nu vet jag inte hur det blir. Det känns bara så fel och nu vet jag inte hur jag ska lyckas ladda om och våga igen.
Sen fick jag en läkartid igår på morgonen också. För att följa upp min sköldkörtel samt prata om utmattningen. Fick ju boka av den också, ingen barnvakt.
Två viktiga grejer som avbokats, men jag kunde bara inte avboka den här grejen idag.
Thexas hade tandläkartid idag.. Han ska sätta in tandställning nästa vecka och besöker idag var bara för att sätta in några gummisnoddar för att töja lite mellan tänderna. Ett besök på 2 minuter. Han hade tid klockan 8:00, barnen börjar skolan 8:30 så jag fick släpa med mig alla fem barnen imorse. Thilox och Thuni har ju vattkoppor så de fick ju inte följa med in. Thiara och Thristan satt kvar i bilen utanför med dom. Jag lämnade kvar min telefon och drog igång en Bamsefilm. Alla nöjda.
Men igår fick Thexas ett slag på munnen av en kompis, vilket gjorde att två tänder gick sönder lite. Så då ville en tandsköterska och en tandläkare kolla på honom samt ta röntgenbilder, han fick en akuttid direkt när vi ändå var där. Så de där 2 minuterna drog iväg och när jag tog Thexas telefon och ringde ut till Thristan så var det kaos. Jag fick lämna Thexas i tandläkarstolen, men först fick jag mig en uppläxning av tandsköterskan att Thexas inte borstar tänderna. Jag försökte lite försiktigt säga att jag vet, jag påminner honom, jag måste verkligen gå ut till min 1-åring nu osv. Hon gav sig inte, till slut gick jag. Hjärtklappning och tårarna brände. Jag vet att hon inte vet att Thexas har adhd och trotssyndrom, jag vet att hon bara menar väl. Men jag PÅMINNER och jag TJATAR flera timmar varje dag om den där jävla tandborstningen. Inget hjälper, för han skiter i det.
Väl ute i bilen så lugnade sig barnen, det var Thilox som var dum och arg och satt och sparkade Thuni. Thiara grät pga kaoset och Thristan som har autism var vrålarg då han är väldigt ljudkänslig. Kaos med andra ord. Klockan var 8:23 och jag skjutsade Thiara till sin skola och Thristan till sin. Sen tillbaka till tandläkaren för att vänta in Thexas. 10 minuter senare kom han, med en ny tid om två veckor. Två tänder är lite trasiga, så det är ”snäll” kost i två veckor nu för hans del. Sen lämnade jag av Thexas i skolan också, ett sms till hans resurs om varför han var lite sen.
Sen hem och landa i soffan med Thilox och Thuni. Jag bröt ihop. Jag är så skör just nu alltså, och jag undrar hur mycket mer jag ska orka. Det är ingen big deal det här egentligen, jag vet ju det. Men det är bägaren som rinner över om och om igen. Vi kom nästan för sent till tandläkaren för att Thexas vägrade borsta tänderna, och sen får jag en uppläxning om att ”han är bara 13 år och kan inte ta det ansvaret själv.” Om hon bara visste hur jag sliter, om hon bara visste…
Sen spillde jag kaffe i soffan, grät en skvätt. Nu känns det bättre, jag har hunnit andas en stund nu när småttingarna sover middag. Sen ska alla barnen hämtas hem. Inga cyklade ju idag då det regnar och jag behövde ha med alla i bilen till tandläkaren. Vilken jävla morgon.