Så var årets upplaga av KK-joggen avklarad.
Både Thexas och Emil var bra nervösa innan kan jag avslöja.
Thexas provsprang lite hemma och tappade byxorna, åtgärdas!
Thexas sprang först av alla och tog sig runt sina 1,2 km.
Han vägrade ha Emil med sig så han sprang ensam. Men vi stod utspridda längst med hela banan och hejade på honom. Dock så fick han kramp i ena vaden och så håll på det, så han var så ledsen och besviken när han kom i mål. Främst för att han hade ont, men också för att han hade räknat med att det skulle gå bättre. Jag fick massera honom en bra stund innan det släppte, och sen fick han rida på min rygg till bilen. Men sen kunde han springa och leka bra under kvällen.
Han sprang på tiden 6,54 vilken ändå är en förbättring på hela 3 minuter från förra året!
Gott med vatten och kexchoklad efteråt.
Sen åkte vi hem till Linda och Henke för att heja på Emil och Robin som skulle springa milen. De sprang förbi hemma hos dom, så vi radade upp oss på trottoaren när magarna var fyllda med hamburgare.
Och SOM vi hejade sen!
Barnen tyckte det var jättekul och hejade järnet på varenda kotte som sprang förbi. Extra plus till de som gjorde high five med barnen också, de skrek av glädje!
Robin och Emil tog sig både runt på bra tider och var rejält slut efteråt när jag hämtade upp dom. Männen avslutade kvällen i Öltältet och jag åkte hem med barnen vid 21.30-rycket.
