jag funderar på om man kanske borde börja skriva igen. sätta orden i fingrarna igen sådär lätt som de flög igenom hela
2004 2005 2006
trots att livet är mer raksträcka och mer balanserat nu än någonsin tidigare.
jag vandrar gata upp och gata ner i mitt katrineholm, sitter
hela dagar ute vid ingenstanst utan något särskilt alls att tänka på.
kanske man borde börja skriva om sånt också?
det finns så mycket enkelt som är vackert, inte stilrent men kanske lite
ögonblicksvardagslycka och jag visar min stad för vänner från andra ställen.
plockar fram smultronställena och trär upp dem på grässtrån, dricker miljarder glas vatten och lyssnar på regnet, läser böcker ingen har hört talas om och njuter av att få leva det här livet.
kanske är det sådant jag borde skriva om?
