Idag är det Unika-namn-dagen!
Jo ni, nog finns det en speciell dag för allt nu för tiden.
På radion imorse så pratade dom om alla möjliga konstiga namn, rätt kul att lyssna på.
Våra barn har också ganska unika namn (om det är färre än 10 personer som har namnet som tilltalsnamn så räknas det som unikt) Jag kollade upp hur många som heter samma sak som mina barn nu, med samma stavning och det är inte alls många. Fortfarande unika alltså!
Thristan: 7 stycken
Thexas: 5 stycken (varav en i samma stad som oss)
Thiara: 3 stycken
Jag undrar om dom kommer att tröttna på sina namn när de blir äldre? Kanske inte killarna, men Thiara? Äh, då byter vi då! Jag själv tyckte inte alls om mitt namn när jag var yngre. Tyckte att Hanna var ett larvigt namn. Jag ville heta Pamela (som hon i Tre kronor ni vet?) Idag är jag glad att jag inte bytte namn haha. 
Det är ju så olika vad man gillar för typ av namn, själv tycker jag att mina barn har de finaste namnen i världen såklart! Men namnet Thristan har inte alltid varit självklart, jag tyckte inte alls om det när det först kom på tal. Men efter några månaders övertalning så tyckte jag om det. Jag tror att det är efter fotbollsspelarenn Diego Tristan som hans pappa fick det namnet ifrån. Thexas namn kom jag på bara två dagar innan han föddes, där hade vi Torres som förslag först, också efter nån fotbollsspelare. Men TRIST och TORR på barnen? Nej, det gick inte. Han är en självklar Thexas!
Thiaras namn har följt med mig sedan jag var runt 17-18 och var på en fest hos en gammal kompis. Jag fick med mig en rosa, fluffig tiara i fjädrar därifrån som jag har sparat hemma (med minnen av en väldigt rolig fest) och när jag väntade Thristan så hittade jag den där tiaran i en kartong i förrådet. Då kom jag på namnet, som ingen annan hette då. När vi sen väntade en tjej så gillade Emil också namnet och det fick bli en Thiara, då den första i Sverige. Men nu delar hon alltså namn med några till. Om Thiara varit en pojke då? då hade hon hetat Baxter-Royal, i alla fall om jag fått välja. 
Vilken härlig dag att fira :). När jag fick William kände jag ingen med det namnet. Fanns verkligen inga barn som hette så i min närhet. Nu är det verkligen jättevanligt. Så mycket händer ju med namn under kort tid. Är väl som en trend liksom ;). Jag heter Madeleine, var ensam om det och det fanns aldrig några namngrejer med mitt namn. Tex namnhalsband, namnböcker, namnarmband eller namnkopp. Sånt där som kompisar alltid hade men inte en själv :-p