Nyårsafton igen, jag tyckte det var nyss?
Jag har i vanlig ordning sett tillbaka på de mål som jag satte upp för 2015, jag avger aldrig nyårslöften, men tycker att mål är ett bättre ord. Inte samma prestige eller påtvingat på något sätt.
Mina mål för 2015 var bla att göra iordning barnens rum, det har vi gjort och jag tror nog att alla tre barnen är väldigt nöjda med sina rum. Ett annat mål var att göra vårat sovrum mysigt, där är vi inte riktigt ännu. Mycket på grund utav att de garderobsdörrar vi har i halva sovrummet har utgått och vi måste hitta på en ny lösning där. Men vi sover gott och har investerat i en ny säng under året.
Lilla toan hade jag planer om att måla om, och det fick jag ett ryck och gjorde. Saknar inte den gamla turkosa, blommiga tapeten det minsta!
Ett annat mål var att börja med altanen. Det gjorde vi, med bravur! Den är färdig och Emil gjorde sånt himla bra jobb med den. Lätt det bästa med huset! Och så hann vi med lekstuga till barnen också.
Ovan är mina mest gillade bilder från Instagram under 2015 (@runesdotter)
Nya mål inför 2016 då?
Det absolut största som vi har framför oss är vårat bröllop i juli.
Vi har inte börjat planera det riktigt ännu, så vi har en vår med bröllopsplanering framför oss. Det ser jag verkligen fram emot!
Jag kommer även att byta jobb och det blir en riktig utmaning det! Jag har som yrkesmässigt mål att lära mig mycket, men i lagom takt. Inte rusa in i allt, utan verkligen lära och läsa på. En utmaning i sig för någon som lätt blir lite ivrig.
Mål med huset då? Emil vill gärna måla om huset, byta fönster, anlägga rabatter, lägga gräsmatta och så vidare. Han har storslagna planer, men jag tror faktiskt att det kommer att behöva vänta en sommar till. Vi får helt enkelt se om det finns tid eller ekonomi över till det. Ett mål som jag kan sätta utan att det kostar en massa pengar är väl det där sovrummet igen då. Vi får se om det kan få sig lite omvårdnad under nästa år istället.
Jag ser tillbaka på 2015 som ett händelserikt år.
Jag började jobba igen efter ett fantastiskt år hemma med Thiara. Det har gått så himla bra för henne på dagis så det har verkligen inte varit några problem. Men på mitt jobb har det varit så rörigt, jag har blivit ganska illa bemött och behandlad och ser nu fram emot att faktiskt få ett avslut där, hur mycket jag än trivs med kollegor och arbetsuppgifter. Men jag behöver mer. Jag kan mer och jag ”nöjer” mig inte längre.