Så var det den där fortsättningen på söndagen ja…
Jag var hemma och gjorde mig i ordning, snabbt som sjutton, för att åka på min chef Joakims 50-års firande hemma i hans trädgård. Jag mötte upp min kollega och vi gick dit. Det var en trevlig tillställning med gott fika och trevliga människor. Jag hade ju tagit bilen, och skulle hämta hem Thexas hos min mamma, så jag drack alkoholfritt.
Det är ganska många människor där, och det ramlar in mer och mer folk. Plötsligt så kommer det en motorcykel inkörandes. Hör att någon kommenterar detta, men reagerar inte utan fortsätter konversationen som jag var uppe i. Sen börjar min chef och hans fru ropa på ”Hanna”. Jag reagerar inte här heller, tänker att det finns säkert fler Hanna där. Varför skulle de ropa på mig? Men det var mig de menade.
För där vid motorcykeln står en människa med en skylt, med mitt namn på.
Joakim och hans fru Ulrica hade gömt undan motorcykelkläder till mig i boden som jag fick ta på mig. Och det är här jag menar på att det var en väldigt dålig ide´att använda Thiaras feta kräm på mina torra ben. Byxorna fastnade nere på vaden och jag fick kämpa en bra stund innan jag fick på mig dom. Måste ha varit en mindre vacker syn. Haha. Så, på med tåliga kläder över min klänning och slutligen en hjälp – med en ANKA på! Haha. Så snyggt alltså!
Jag anade vem den mystiske mannen på motorcykeln var och kände mig lugn och så jäkla glad! Det var några som inte var med på kryssningen förra helgen och jag förstod rätt snabbt då att det var dom som busade. DEN känslan! ♥ Vi åkte en bit, han lurade ut mig mot Valla och sen åkte vi inom stan. Så härligt att åka motorcykel! Sen svängde han in vid en parkering och stannade. Där stor det en parkerad permobil under en presenning. Iklädd anka, flagga, högtalare med dansbandsmusik och med cider och grogg som färdkost. Thristans kompisar såg mig och undrade vad vi höll på med. De tyckte nog att det var väldigt spännande. Motorcykeln ville inte starta, så han fick låna en bil av någon som bodde i närheten. Sen följde jag efter honom på permobilen. SÅ himla kul! Jag fnittrade hela vägen! Det gick sjukt sakta och jag blev omkörd av bilar (till och med Thristans kompisar sprang fortare än permobilen)
Vad jag inte visste då, var att fem av mina vänner satt i en bil och körde om mig! Jag förstod snabbt vart vi var på väg och när jag kom körandes på vägen upp mot en av mina fd kollegor så stod de fem vännerna där med drinkar och tjoade. SÅ HIMLA KUL! Kan ha varit det roligaste och knäppaste någonsin, minne för livet haha!
Sen hade vi världens mysigaste kväll! De hade ordnat med så fina presenter som jag fick, och skulle gissa vem det var ifrån. Suverän mat, hade kunnat äta hur mycket som helst. Spanien-tema såklart, då flera av oss var till Spanien tillsammans i våras. Schlager-tema också såklart med lekar och frågor. Alltså, det var världens bästa kväll med dom alltså! Jag bara njöt av att få sitta ner och prata tillsammans igen! Vi har alla sex börjat jobba med annat nu, eller är på gång, så vi ses inte alls lika ofta längre. Så den här kvällen betydde SÅ mycket!
Återigen TACK – för en fantastisk kväll och för att NI är fantastiska vänner!
Hela måndagen gick jag runt på små moln, nästan lite fnittrig (om dock väldigt trött) Känslan av att känna sig så rik med alla vänner, att de har engagerat sig och planerat så mycket och fint för MIN skull. Det är en sån häftig känsla och jag önskar verkligen att alla fick uppleva såna här möhippor som jag fått göra. Kärlek! ♥
NU tror jag dock att vi kan slappna av och köra fullt fokus på bröllopet som bara är några veckor bort. Längtar efter att få träffa alla vännerna igen och ta vid där vi avslutade.
