Hanna Loffart

Jag har försökt hålla humöret uppe alltför länge nu, men det alltför mycket som går emot mig.
Jag hatar att klaga och jag säger sällan ifrån om saker och ting. ”Allt löser sig” är min melodi.

Det har gått bra att kombinera jobb och att vara hemma med barnen. Men nu sover knappt Thiara om dagarna längre, endast 3×15 minuter. Det gör det svårt att jobba om dagarna och det mesta får göras på kvällar och nätter. Det är endast för en period, en månad kvar, och det har som sagt gått bra.

På dagarna fightas jag med Thexas från 14-20 ungefär, den tid han inte är på dagis dvs.
Jag känner mig ständigt ledsen och nedstämd pga detta och jag riktigt längtar till nästa torsdag då första steget till hjälp med honom ska tas. Jag är så trött på att känna mig arg på honom, att gå tjata, tillrättavisa ”slå inte din bror, spotta inte på golvet” mm. Thexas har mig just nu i ett järngrepp som jag inte kommer ur själv.

Allt detta gör att jag inte kan sova om nätterna. Jag tänker och gråter. Jag snittar kanske 2-3 timmars sömn varje natt. Thiara vaknar ofta och äter, och när jag då vaknat till så börjar samma tankar igen och det blir svårt att somna om. Jag är slut!

Nu har hon feber och är mosig pga vaccinet hon fick igår. Natten har gått ganska bra. Men hon vill sova på mig, vilket är helt okej och förståeligt. Imorse när Emil åkte till dagis och skolan med pojkarna, så somnade Thiara om i min famn och sov till 11.30. Ett nytt rekord som heter duga, men jag antar att hennes lilla kropp behövde det.

När jag går upp (för en stund sedan alltså) så möts jag av en massa mail och missade telefonsamtal (jag måste sätta min telefon på ljudlöst om kvällar och nätter, ungdomar ringer ständigt!) Och när jag går igenom allt detta så rinner bägaren över! (Därav det här inlägget som jag nog inte skulle ha skrivit annars)

Dessa sommarjobbare som jag placerar alltså. Nu ska JAG göra mitt jobb, som jag knappt hinner med, samt någon annans jobb som man inte ens vet vem som skulle ha gjort det i första hand. Jag blir fasen galen på röran som är och att ingen gör det den ska! Det ENDA hindret för mig när jag gick med på att jobba med det här var att skriva anställningsavtal. Det tar enormt mycket tid och kräver 100% koncentration. Det är 261 anställningsavtal som ska skrivas i dubbel upplaga. Jag har inte fått någon skrivare hem till mig, så alla ska sparas separat för att någon annan ska skriva ut dom. Detta ska göras innan fredag. Det betyder att jag ska göra mitt eget jobb, plus det här andra (som man räknar tar 40 timmar) på TRE dagar. HUR ska jag få ihop 80 timmars jobb på TRE dagar med ett sjukt barn hemma, noll sömn om nätterna och ett psyke som är i småbitar?

Nu har jag ägnat en timme till att gråta, men det verkar ju ändå inte hjälpa. Och jag kommer verkligen inte på en lösning! Nu ska jag samla mig och skriva ett mail till min chef. Jag vet inte vad jag ska skriva. Ska jag ta ut VAB för att Thiara är sjuk kanske, det vore ju det rätta. Men vem ska då göra allt jobb..?

Oh, jag blir ta-mej-fan galen på allt.