Bussen går vid 12 och jag är så opepp man kan bli. Jag sitter med handduk i huvudet och väskan står opackad. Det som känns mest jobbigt är att åka så långt från Thexas. Men jag VET att han kommer ha det bra med Emil här hemma. De har redan åkt till badhuset och har sedan en hel del andra planer. Men att åka iväg så långt ifrån honom känns.
Men, men. Nu ska det packas och fixas innan Hanna kommer och det är dags att gå till bussen. Skulle behöva gå och handla lite färdkost också, för jag lär bli hungrig.
