Gårdagens besök hos logopeden med Thristan gick inge vidare. Han slöt sig totalt och ville inte alls vara med. Det blev jobbigt för både honom och för mig som bara ville ta med honom därifrån eftersom han blev så ledsen. Usch, det var verkligen inget bra besök. Nu ska vi ha en paus på tre månader, så att han får träna i lugn och ro hemma under sommaren. Jag tvivlar på att dessa besök har gett honom så mycket tyvärr. Den första logopeden han fick träffa var suverän, men nu har han under de senaste veckorna haft en annan logopedstuderande. Hon var väl duktig på sitt jobb, men inte lika duktig på att ”ta barn” om man säger så. Lite tråkigt.
Så vi tycker nog både jag och Thristan att det blir skönt med en liten paus nu där han får träna i sin takt.
Logopeden trodde helt enkelt att han inte var redo för att lära sig. Så vi får se…
Efter logopedbesöket så åkte vi ner på stan. Klänningjakt inför helgen. I den sista butiken här i stan hittade jag mig en klänning. Thristan gick med mig i nästan 1,5 timmar i klädaffärer utan att klaga eller gnälla det minsta. Det är mammas kille det. Glad i shopping! Han hjäklpte mig tom att peka ut de klänningar som han tyckte var fina (vi har INTE samma smak visade det sig, haha) och hjälpte mig i provhytt efter provhytt. Jag höll på att ge upp och sa att ”nu får jag väl gå naken”.
Då sa Thristan: ”Men mamma, du kan ju ha det där på dig (pekade på mina chinos och t-shirt) Jag tycker faktiskt att du är jättefin!” Han är så himla söt och snäll så jag smälter!
Efter klänningköper så blev det sålart en glass till Thristan för att han varit så duktig. ”Tack mamma, du var också duktig tycker jag. Vad bra att du hittade en så fin klänning så du inte behöver vara naken.”
När han stod utanför glassbutiken och tröck i sig glassen så gick min arbetskamrat Peter förbi och sa ”det där var väl inte så nyttigt” åt Thristan. (på skoj såklart) och sen gick han vidare.
Då sa Thristan till mig: ”Mamma, jag tror gubben också behöver en glass.”
Haha goa unge!! :))