De enskilda skolfotona som barnen skulle ta gick hyffsat. Thristan var först ut – han vågade inte sitta på en egen stol med händerna på armstödet. Han satte händerna för ögonen och ville inte alls vara med. Det slutade med att han fick sitta i mitt knä och då gick det bättre. Han bjöd på både leenden och skratt och det blev fina bilder (enligt Emil som såg dataskärmen.)
Värre var det med Thexas, han var svårflörtad. Även han satt i mitt knä, men tyckte inte alls att fotografen var rolig med den där hunden hon hade på huvudet. Han blev nästan ledsen tom, men när fotografen lät gosedjurshunden nosa på Thristans ben så åkte den darrande underläppen in igen och det blev ett hyffsat kort enligt Emil. Nu återstår bara den där tråkiga väntan innan man får hem korten.
Haha, så hon kastade runt med den där jycken med er också? 🙂