En jobbdag kvar, sen är det påsklov för mig och barnen!
Lov är alltid lite tudelat för mig. Det sköna enligt mig är att slippa skjutsa/hämta till förskola/fritids/skola och allt rodd med det. Skönt att inte ha de tiderna att passa på morgonen. Inga samtal från skolan att vänta för att det varit bråk osv. Jag behöver ingen ledighet eller lov för min egen del. Men eftersom barnen var sjuka på sportlovet, så lovade jag dom att de skulle få vara lediga på påsklovet (framförallt Thiara då som har fritids på lovet annars) Å andra sidan så mår Thristan och Thexas bäst av rutiner, och lov betyder oftast noll rutiner för dom. Hur mycket man än försöker anpassa och ordna med att det ska bli någorlunda bra för alla. Frukost på 3-4 olika tider, om det ens äts frukost alls. Vakna till sent på nätterna och det är aldrig lugnt i huset.
Så jag vet att jag efter lovet kommer vara helt slutkörd, för det är på jobbet jag kan koppla av. Tänka och göra annat, känna mig bra på något. För som npf-förälder känner man sig sällan bra, det ska gudarna veta. Varje dag får jag höra hur dålig jag är, hur jobbig jag är. Det är bara att stålsätta sig, bita ihop och bara göra det. Det är vår vardag, jag vet inget annat. Men jag är så jävla avundsjuk på familjer som har det lättare än så här, men inte vet om det.
