Inatt gick min pappas svärfar bort. ”morfar” Roland. Världens gladaste, piggaste, coolaste gubbe – utan att överdriva. Den där skitsjukdomen cancern fick honom i sitt grepp.
Jag är ledsen att jag inte fick träffa Roland mer. Att jag inte räknas in i den familjen på riktigt. Men mest av allt är jag ledsen för mina näras skull som förlorat sin man, pappa, morfar och svärfar. Alla mina tankar går till dom och jag kan inte förstå hur det känns att mista någon man älskar, jag har haft turen att slippa det. Än så länge.
Döden skrämmer mig. Och jag hatar den där jävla cancern!
Sov gott Roland. Du kommer saknas oss alla. <3
