Idag blir han en hel månad, vår lilla Thilox.
Jag skulle ljuga om jag skrev att det har varit en mysig första månad som föräldraledig. För herregud så tufft det har varit, eller fortfarande är.
Och ännu tråkigare känns det att man faktiskt ”längtar” tills han blir större, bara för att koliken ska försvinna. Samtidigt så vill jag så gärna kunna njuta av den här första tiden, som ju faktiskt går väldigt fort och aldrig kommer igen.
Vi tar oss igenom dagarna, men det är ungefär allt vi gör också.
Älskade vän, en hel månad. Som vi älskar dig!
Och så mitt i en nys:
