Usch vilka jobbiga dagar det varit.
Thilox har varit så himla sjuk.
Han hade feber tisdag-fredag, men vaknade feberfri i lördags. Han kräktes ju en gång i torsdags kväll som jag skrev om. Sen har han kräkts en gång om dagen, men bara pyttelite. Han har inte ätit eller druckit något knappt. Inte ätit sen fredag lunch och knappt någon dryck. Han somnar lite då och då och är bara ledsen och säger att det inte är bra. Han har varit så sliten, blek och orkar inte göra nånting. Började ju misstänka både uttorkning och diabetes osv. Katastroftänk är jag bra på, Emil är lugnare. Men till slut blev även han lite orolig.
I går eftermiddag fick Emil åka in med honom till barnakuten i Eskilstuna efter samtal med 1177.
Det hade varit lång väntan, och sen hade läkaren inte tagit ordentligt med prover på honom (enligt mig, men vad vet jag?)
De trodde att han åkt på influensa (samma som Thexas och mig tidigare i januari) och sen förmodligen åkt på magsjuka också (Thuni har varit hemma en vecka med diarré så det är ju inte osannolikt) Men sån otur att åka på båda dom grejerna efter varandra, höjden av otur och inte konstigt att han är så sliten. De anade även förstoppning, så de gav han lavemang men där hände det inget.
Så efter lite lättare undersökningar, så fick de åka hem igen. Thilox hann bara innanför dörren här hemma innan han kräktes igen efter några klunkar saft. Lilla gubben, det är så synd om honom nu!
Men nu verkar det äntligen vända. Idag hade han ätit litegrann, men druckit desto bättre. Ingen mer kräkning sen den igår kväll. Måtte det vända nu! Ikväll orkade han faktiskt leka lite med oss, men man märkte att han inte riktigt har nån energi och tålamodet med sin lillasyster tog snabbt slut. Men hans leenden har vi saknat.
De enda bilderna jag har i telefonen den senaste veckan ser ut så här, så orolig jag varit.
