Idag blir vår lilla kille hela två veckor.
Och vilka veckor det varit sen då! Det började med att han lät konstigt när han föddes, eller rättare sagt – han lät konstant de första sex timmarna. Varenda andetag gnydde han. Tills han spydde på läkaren och man kunde konstatera att han svalt väldigt mycket fostervatten och förmodligen mådde illa.
Han andades för snabbt, plus att han svalt fostervatten, så vi fick bli kvar på BB och Emil åkte hem. Hans läte blev bättre ju mer han kräktes, likaså andningen.
Men då insåg man att han var ”tung för sin ålder” då han vägde 4240 när han föddes två veckor för tidigt. Det gjorde att vi fick börja stödmata honom med ersättning för att han inte skulle gå ner så mycket. Och precis när vi skulle åka hem så misstänkte det gulsot. Och det är ju en historia i sig.
Så på dessa två veckor har vi hunnit vara inskrivna på BB tre gånger. Han har varit snabbandad, svalt fostervatten, varit för tung för sin ålder, haft svår gulsot, inte gått upp i vikt samt vägrat/inte orkat amma. Nu vill vi bara ha det lite lugnt. Uppföljning på barnmottagningen om nån vecka som sagt samt koll på vikten på BVC.
