Jag har varit på uppföljningsmöte hos logopeden med Thristan. Skolan ville att man skulle utreda honom för läs – och skrivsvårigheter nämligen. (I höstas var det adhd de trodde han hade, men efter ”förtester” i skolan så la de ner den idén.) Nu var det alltså nästa grej som skulle utredas. Kan inte bara barn få vara barn och olika utan att det ska vara någon diagnos eller fel på dom?
Nåväl, jag gick med på att testa honom för läs – och skrivsvårigheter. Inte för att jag själv trodde att han hade det, utan för att jag trodde på att skolan med erfarenhet av barn med svårigheter ser signalerna på ett annat sätt än vad jag själv kanske gör.
I måndags var vi på uppföljningssamtal hos logopeden för att gå igenom hennes utredning (som vi fått med posten innan och fått ta del av) Han uppfyller inte några som helst kriterier för läs -och skrivsvårigheter. Han behöver dock tydliga instruktioner för att komma igång i sitt skolarbete och han vill ha lugn och ro. Inget av detta kan skolan uppfylla enligt Thristan själv. Han är så trött på skolan och han är underkänd i de flesta ämnen nu. Imorgon ska vi ha en träff med skolan och Elevhälsan igen för ett uppföljningsmöte. Möte efter möte, men ingenting händer. Och jag känner mig inte ett dugg hoppfull inför mötet imorgon. Vad ska de nu vilja utreda? Kan de inte bara börja SE honom och hjälpa honom med det han behöver?
Han har ju däremot ett talfel i och med att han inte kan säga R, vilket gör att just högläsning blir lite jobbigt för honom. Det går ganska långsamt och han tycker att det är jobbigt. Men det har ju med talfelet att göra och inget annat. Nu bad jag (återigen!) om hjälp med det hos logopeden (som skolan ignorerat i 4 år) och vi fick en tid hos samma logoped om ca 1,5 månad. Jag frågade henne om det ens var lönt att försöka, om hon tror att han kan lära sig och det var hon övertygad om. Vi är så peppade på det!
